Dagens Nyheter – 2 september 1873, sida 1

vi äro fullkomligt främmande för era vänner, och vi skulle sätta ett vida större värde . på att med er tillåtelse få stanna ännu en stund under ert tak, Icke sannt, Eugenie? Hon nickade, Den gamle herrn försäkrade upprepade gånger, att det var längesedan något så glädjsnde hade händt honom. Och ru måste jungfrun, huru mycket de främmande än satte sig deremot, springa omkring i köket och källaren, för att skaffa fram det bästa huset förmådde. Då sedan doktorn och hans två gäster sutto i all frid tillsammans vid bordet, yttrade den liflige gubben i förtrolig ton: — Om mina flickor blott kunde ansa, hvad de gått miste om genom sin. olydzad! Och Valentin såg leende: på Eugenie. Hon hade nu fullkomligt återvunnvit sitt vanliga fria sätt, gaf med. mycket allvar sin mening tillkänna om allt hvad Valentin föreslog henne med afseende på inrättandet af deras framtida hem, samt spelade, på det hela taget, sin rol ganska väl. Då klockan slog tio, reste hon sig från bordet. — Vi kunna ej gerna vänta längre på era döttrar, :sads hon. När de i morgon sofvit ut efter danyen, skola vi tillåta oss att besvära er med ännu ett besök. a — JIsg vågar icke qvarhålla er, genmälde