Dagens Nyheter – 2 september 1873, sida 1

skarne. 3 1872: afled i Köpenhamn N. F. Severin-Grundtvig, opphofsman till fölkhögskolorna, ryktbar skriftetällare, 89 år gammal, Kyrkomötet är af erkebiskopen kalladt att sammanträda i morgon onsdsg kl. 11 f. m, i andra kammarens sessionssal. Mötets klubboch konversationsrum i riksdagens hus öppnas i dag. Sjukvårdsärenden. Till extra läkare i Höganäs utder den derstädes rådande svåra kole demien är ytterligare förordnad mediko filosofie kandidaterna Fr, Österman, Adolf Lutd och Carl Pettersson, alla från Lund, så att, sedan dr Malmberg numera lemnat platsen, i Höganäs äro stationerade, utom distriktläkaren derstädes dr Fehrlund, sex särskilda läkare. — Sundhetskollegium, som beviljat provinsialläkaren i Sundsvalls distrikt dr W. Baggstedt fem veckors tjenstiedighet, har förordnat med. kand. 8. Ekberg att under tiden bestrida provinsialläkaretjensten i ofvannämda distrikt. Excellensen Manderströms stoft jordfästades i går middag kl. 2 i Ladogårdslandskyrkan i närvaro af den aflidnes närmäste anhöriga och dessutom af kung Oskar jemte uppvaktning, medlemmar af diplomatiska kåren, svenska och norska statsrådens i staden varande ledamöter, f. d. statsråd, serafimefriddare, medlemmar af svenska akademien jemte andra samfund, af hvilka den aflidne varit ledamot, embetsoch tjenstemän i utrikesdepartementet och kommerskollegium, för hvilka han varit chef, m. f. Alla dessa samlade sig kring den: med gröna kransar och hvita rosor höljda kista, som inneslöt den aflidres stoft och hvilken. hade sin plats nära den med svart behängda altarringenr., Sedan på orgeln en kort sorgmaärsch spelats, uppstämdes af barnröster från läktaren psalmen nr 452, Jag går mot döden hvart jag gårs, hvarefter komminister F. Th. Ehrling framträdde till kistan och invigde på öfligt sätt den aflidnes stoft åt den sista hvilan. I det. liktal han höll ville han, sade han, icke lemia någon minnesteckning, icke hålla hågot loftal öfver den store aflidne. Grefve Manderström hade under lifstiden alltid yttrat sin motvilja för dylika tal vid en aflidens bår. Och för öfrigt var det blott häfden som kunde och skulle teckna bans verksamhet och hans lif. Och icke ens våra dagars häfdatecknare kunna göra det; först kommande tiders. Derför var det blott tröstens örd till de sörjande efterlefvande han ville tala. Då det varma och anslående liktalet var slut, afsjöngos till sist några verser ur psal-, men nr 215, hvarefter kistan utbars och fördes till Nya kyrkogården, dit många af den aflidtes släglingar och vänner medföljde. Så många personer som Ladugårdslandskyrkan kunde rymma åskådade den enkla