Dagens Nyheter – 1 september 1873, sida 1

Ivare Esudolf Wan. Begrafningar äå Johannis kyrkogård upphörde med gårdagen, med undaztag för dem som innehafva familjgrafvar. — Den siste, som begrofs derstädes utan att få sitt hvilorum i en sådan familjegraf, var aflidne restauratören Byqvists dotter Axelina Maria, 1 år och 1 månad gammal, hvilken jordades i går. Qvinliga telegrafister. Vil telegrafverket hafva ytterligare nedannämda fruntimmer erhållit snställning, nemligen : e. 0. assistenterna Olga Hallen, J. Elfrida Hallepgren, M. Elisabeth Berg och Maria Burman, alla såsom föreståndare för de under detta års lopp nyinrättade respektive stationerna Hallstahammar, Horn, Kisa och Leksand, samt dessutom fröken 8. W. Uddenberg såsom föreståndarinna för Tullgarns station under de tider af året densamma hålles öppen. För öfrigt äro till e. o. telegrafister antagna : följande utexaminerade qvinliga elever, nemligen C. M. Zetterstrand, H. A. J. E. -Fruvck, C. P. A. Sebell, E. M. Rundqvist, H. M. Jungstedt, J. E. Balkenhausen, :M. C. Wold, I. E. Ekman, A. M. Forssman, Agnes Sebell, H. O. M. Fant, H. N. Kjellin, 8. U. Uddenberg, W. F. Sjöstån, A. D. Thelander, A. J. Svanberg och H. C. Ekstedt. (D. B.) Utmärkelser i Wien. Konstmedaljer för deltagande i konstutställningen ha blifvit tillerkända följande konstnärer: från Sverige: Edv. Bergh, fröken Agnes Börjesson, F. Fagerlin, A, Jernberg, Bengt Nordenberg, Axel Nordgren, Georg von Rosen, A. Wahlberg och M. Winge; från Norge: A, Askevold, H. -Gude, Söphus Jacobsen, Vincenrz Lerche, N. B. Möller, Morten Miller, L. Munthe, Herman G. Schanche och A. Tideman ; samt från Finland: Adolf Becker, CarlE. Jangon och W. Runeberg (bildhuggare). CT listan öfver industriidkare som erhållit belöning sarnades bokbindaren P. Herzog i Stockholm, hvilken erhållit förtjenstmedaljen för sina bokbinderiarbeten. Svenska utställningen i Wien omtalas i följande vänliga ordalag af en tysk tidning (Firther Tagblatt): Den afdelningen låter se sig och vittnar om folkets duglighet i detta nordiska land, från hvars af molnen omhöljda bergspetaar de brusande forsarne löpa ned och tjena som drifkraft. Svetige är icke af naturen så gynnadt som söderns varmare länder, men mandom och kraft boi dess dalar och på elfvarnes grönskande bräddar. Till ersättning för att dess jord icke är särdeles :gifvande åt landtmannen (2), skänka dess berg — bland hvilka Taberg och Gellivarå helt och bållet bestå af jern — desto störrevskatter, som i årtusenden skola: lemna. landet outtömliga tillgängar. Da finaste engelska smidesvaror äro förärdigade af. svenskt och steiermarkiskt jern, hvilka täfla med: hvarandre. SEn särdeles nätt produkt: re tokertesktkobhetständstickorna, hvilka gagna oss utan att skad — någonting sällsynt bär i verlden. . Fabriken i Visby har utställt sådana tändstickor i en mängd askar och derjemte såväl den oarbetåde trästocken, hvaraf: stickorna skäras, som åaskfantr till kapslarne. Der bredvid är etttorn-urverk af Linderoth i Stockholm utstildt samt vidare parfymerier (hvaribland stockholmsk eau de Cologne), stearinJjus, papper och cigarrer. Praktfulla bundtröakeriarbeten, kolossala isbjörnfällar till slädar, sammetslena sälskinnv, glänsande pelsar af svart räf, bisam, bäfver och hermelin. Störörtade äro porslinsbruken Gustäfsbergs och Rörstrands expositioner. De kolossala vaserna, äfvensox kandelabrarne och majolika-kaminen, rikt dekorerade serviser och bisquitfigurerna efter Thorvaldsen förtjena att ses. De i kroppsstorlek förfärdigade figurerna i nationaldrägt böra uppmärksammas. Flickan gom med kärlekens ord plöckar bladen af prestkragen harsett. så-slefvande tltryck, att man tycker sig höra hennes bjertas slag. . Äfven af väfnader har Sverige exponerat åtskilligt. Dess sidentyger öfverträffas måbända af de franska, dess ylleväfnader af de engelska, men dö vittna dock om: stor soliditet, och isynnerhet s3 Almödals linneväfnader ut som om de vore beräknade att räcka i evighet. den täckta gården. här bredvid finner man handskar, peruker, boretar, öl, socker och svenek punsch; I rötundän se vi ett gullackeradt, högt skåp med guldoch silfvermalm samt gedigen metall i stänger (stångjern?). Slutligen nämna vi såsom särdeles anmärkningsvärd den af ädla skinn i nordisk etil sammanfogade mattan, som är värd flera tusen gulden. Det gör oss ett nöje att säga de hederliga svenskarne, hvar vi träffa dem, de största komplimanger, såväl här som i deras krigspaviljong.