Dagens Nyheter – 30 augusti 1873, sida 1

-—-— Vv orerlrNrNne värd skada, om vi komma derifrån något senare. — Nå fa, gör som ni vill, sade hon. Jag skall endast uppställa det vilkoret, att viför öfrigt troget vidblifva vårt första aftal, att min tappre riddare icke får söka bitta på någon förevändning till att äfven i dag behålla äpplet i fickan. Leende lofvade han detta vid sin adelsmannasära. De stego af vid kyrkan. Dess portar öppnades för dem af en bedsgad ledsagarinna, hvilken hostande och pustande förde dem omkring i den gamla byggnadens inre. — För er ålder, kära mor, duger icke kyrkluften, sade Valentin. Har ni ej något barnbarn, som kan följa med besökanie främlingar? Sätt er derute i solen och vänta; vi kunna nög bjelpa oss er förutan. — Här nere i kyrkan går det nog an, svarade den gamla. Men att stiga uppför de många trappor, som leda till tornet, är mig numera alldeles omöjligt. Om herrskapst vill gå dit upp så kan herrskapet i alla fall icke taga miste om vägen. Trsppa följer efter trappå ända till tornkammaren, från hvars altan man icke kan blicka ned utan att få svindel. Valentin såg på Eugenie. — Skola vi gå upp i tornet? sade han. . Hon nickade. Genom en liten port, som tvenne i sten utbuggna drakar bevakade, trädde de in i tornet lemnande sin ledssgarinna