-— Ol — — Jaså, då är det kanske bäst, fru Eugenie, stt man lägger det helt och hållet åsido. Spelet kan gå för sig detsamma förutan. Jag börjar redan erfara en lika obehaglig känsla gom under färden i går. MHvarför skall det just vara i L. jag bör försöka min lycka? Hvarför skall det ske just hos en af dessa tre systrar? När allt kommer omkring, skulle jag kunna finna hvad jag söker på mnärmare håll. — Ni borde skämmas öfver ert vankelmod, svarade hon med komisk högtidlighet. Är det ett sådant kurage ni så mycket skrutit öfver? Handla nu som en man, och framför allt stoppa det stulna äpplet i fickan. Den synd, pi begick då ni olofligt tillegnade er det, ksn endast försonas derigenom att ni röfvar endera systerns bjerta. Men-nu hör jag vagnen köras fram — kom, kom! Ni har väckt min nyfikenhet, och jsg ger mig mu ingen ro, förr än den blifvit tillfredsställd. Då de sutto i vagnen och redan :befunno sig på landsvägen utanför staden, bröt Valentin först tystnaden. — Jag har sett er son, Eugenie, sade han. — Ni måste berömma honom för mig, ty jag är en mycket fåfäng moder. Han liknar i hög grad sin far. — Det kunde jag förstå, ty ansigtet var mig främmande. Endast hans mun kände jag gen, Eugenie; den är alldeles lik er, Hon vände Big om och blickade ut gerom