Dagens Nyheter – 29 augusti 1873, sida 1

varit solklart; enhvar industriidkare tager ju ändock nu hvilken välfrejdad arbetare han kan få och ger samma betalning åt hvar och en sådan, vore han än icke mer än hjelpligt hemma i yrket. Men i bredd med mötets önskan att bibehålla denna förmildrade skråform gick dess öfriga åstundan att ungdomen måtte blifva undervisad i skolor, enkom afsedda för handtverketierna. Nästan hvarenda talare som yttrade sig öfver frågan om handtverkeriernas ståndpunkt yrkade på en vidare och mer speciell undervisning, än den folkskolorna äro i stånd att lamna. Diskussionen snuddade här vid en ömtålig punkt, som icke blef berörd. Det fordras ganska ringa bekantskap med lörhållandet mellan mästare och lärlingar för att upptäcka att de förra befatta sig alltför litet med de senare. De taga i lära en pojke från gatan, de hålla i allmänhet icke någon viss lärmästare i yrket för honom och de taga, likaledes i allmänhet sedt, icke heller någon noggrannare kännedom om hans sedliga lif utom verkstaden eller befrämja hans teoretiska förkofran. Man må icke undra på om vid sådant förhållande arbetarne, när de hunnit 20-talet, ej äro mönster, och mästarne må härför till stor del skylla sig sjelfva. Men, som sagdt, de ha nu beträdt en god väg. De ha uttalat att de vilja bjelpa sig sjelfva genom samverkan och yrkesarbetarne genom undervisning. Göra de allvar häraf skall hela landet få anledning att glädja sig åt det nu slutade industriidkaremötet. it se KAP a pa SN tr ÖN AR MBE SA SR El a NER NN La Nja RAR