Ostgöten är namnet på en liten rask tidning gom utkommer i Linköping. Den är så hygglig att 1i sitt senast bitkomna nummer rekommendera Dagens Nyheter såsom ett blad, det der lifiigt intresserar sig för de stora frågorna cch behandlar dessa på ett sätt som nogsamt vittnar om frisinnade folkliga åsigters. Deita är så vänskapligt .sagdt, att det gör oss riktigt ondt i själen att vi råkat göra den gode vännen i ett fall något bekymmer. Han menar nemligen att viilördagsnumret visat ogg i en alldeles motsatt dager derigenom att vi omtalat en kunglig middag, enkedrottningens tillämnade utflyttning till Tullgarn, hertigens af Nerike återkomst och en mängd ordensutnämningar. Allt det der borde vi ba förtegat för våra läsare. Eljest kunna de tro oss vara förklädda rojalister! För att undvika det skenet borde vi väl också ha underlåtit herätta att konungen blifvit: krönt att enkedrottningen firat ritt femtioåriga jubileum 0. 8. V. — ja, egentligen borde vi, för att göra Östgöten lugn, aldrig låtsa om att det fins några konungar, kejsare och andra potentater. På det sättet skulle vi väl utrota konungamakten! Sammalunda skulle nog vi tidningar kunna bringa alla våra åsigter praktiskt till heders om vi t. ex, fördolde för våra läsare alta de förhandlingar och diskussioner som i kamrarne försiggå, så snart de taga en riktning stridande mot den folkliga. Och likaledes skulle inga brott vidare blifva begångna och menskligheten bastigt och lustigt hinna fullkomlighetens ståndpunkt, såvida vi tidningar drogo in hela rättegångsoch polisafdelningen. Så mycket kan en vis tystnad uträtta. Eller hur, vän Östgöte?