Dagens Nyheter – 21 augusti 1873, sida 1

-— gr -— Då jag åter kom ned till den olycksbringande suftlörsluckan; som af andra anses såsom en räddare, men som var af ingen nytta för mig i mitt medvetelösa tillstånd, gjorde jag samma msnöver och gick — då krafterna tycktes vilja svika mig och jag egentligen knappt mer visste hvad jag gjorde — åter ut. Denna gång sprang jag i famnen på regissören, som nästan skuffade mig in på scenen, Allt dansade kring för mina ögon, jag hvarken såg eller hörde och svimmade, som jag tror, helt nära sufflörsluckan i min sköna fe-drägt. Huru publiken under denra scen förhöll sig, vet jag icke och har aldrig fått veta det, ty min moder tålde aldrig att blifva påmint om denna afton. Hon rasade, jag gret. Alla mina tesatersaker bortsåldes eller rättare ssgdt bortsluddrades, ty min mor frågade ej efter, hvad man bjöd henne för de vackraste och dyrbaraste klädningar, blott hon blef qvitt allt, som kunde påminna henne om den misslyckade debuten. Det var nu fast och oåterkalleligt beslutadt, att teatern ej skulle få med ett enda ord omnämnas. Vi lemnade S:t Gallen och foro till en annan stad i Schweiz, der vi grundade en slags undervisningsanstalt för flickor, ty vår förmögenhet hade genom så betydliga och fruktlösa uppoffringar mycket sammansmält,