Björnstjerna åtnjöt såsom minister i Petersburg med rätta ganska mycket anseende. Men hr Björnstjerna såsom utrikesminister torde i följd af det provisoriska i den politiska ställningen icke kunna sättas högre än t. ex. hr Weerns förmåga att omhänderhafva finansportföljen, och derför är det väl möjligt att ministeren anser önskvärdt att utrikesministern må qgvarstanna, men hans eget goda omdöme torde säga något helt annat. Det berättas att hr Björnstjerna icke velat helt och hållet blunda för den danska kanonbåten Willemoes åtgärd att i närheten af Falsterbo begå ett tilltag, som inom alla andra länder skulle ha betecknats.såsom en skymf mot flaggan. Men det tillägges att en högre vilja än hans varit för öfverskylningspolitiken och att flere konungens öfriga rådgifvare tillstyrkt denna uppfattning på den grund, att det tilltaget ju aldrig kan ledas i full juridisk bevisning och för resten ju snart blir glömdt. Man föreställde sig nemligen att kröningshögtidligheter och kungliga resor så upptagit den allmänns uppmärksamheten, att allting annat skulle för biseg, Men riksdagsmän få icke förbise sin pligt, och den är att med uppmärksamhet, äfven mellan riksdagarna, följa händelsernas gång, på det att de må kunna vid riksdagarne med kraft och framgång göra foster ländeka åsigter gällande. Det berättas att baron Hochschild, svensknorske ministern i London och som för närvarande befinner sig i hufvudstaden, haft åtskilliga rådplägningar med statschefen.