Dagens Nyheter – 19 augusti 1873, sida 1

-— 10 — skönhet utmärkte karlar; han var något dåraktig och hans förstånd var mycket för inskränkt för att kunna förnöja eller imponera på ett så snillrikt fruntimmer som hans hustru. Han förödmjukade sig och nedsjönk till hennes slaf. Med Hohendorfs bild i hjertat lärde hon sig förr att förakta och hata än att älska sin man. De hade knsppast varit tillsammans sex månader, förrän hon redan började pocka på att få återvända till Berlin. Svag, såsom alltid då det gällde henne, gåf herr von Langeland efter och förde henne sjelf till Berlin. Fyra månader senare mottog Han skriftlig underrättelse om en sons födelse och på samma gång meddelades honom moderns oåterkalleliga beslut att skiljas från honom. Inga föreställningar, inga böner, icke den til Berlin åter ankomne, djupt bedröfvade makens tårar, icke föräldrarnes motstånd förmådde rygga hennes beslut, och så blef det skymfliga skiljobrefvet uppsatt; jag öfversänder det till Er, värda fröken, såsom bevis på min fars oförlåtliga svaghet. Utaf öfverdrifven ömhet för min mor hade han låtit påbörda rig alla de beskyllningar, som voro nödvändiga för ati, efter hennes önskan, åvägabringa en skilsmessa. Ensam och med blödande hjerta återvände han till Köpenhamn. Fru von Lapgeland stannade med gossen Hos sina föräldrar i Berlin. .