-— OO um jag derför ej, då jag fick höra en vagn stanna utanför porten och en minut derefter såg den så mycket efterlängtade läkaren inträda i rummet: Som vanligt, ivlät han sig icke på fågra frågor, utan trädde fram till sängen och började sin undersökning. Jag såg honom flera gånger skaka bufvudet. —zÄr det farligt för hennes lif? frågade jag sakta. — Åhnej, det är det just icke, svarade han och fortsatte. lugnt sin förrättning, hvarefter han ordnade förbindningen och meddelade åtskilliga föreskrifter avgående hennes skötsel. Vi gingo nu uppvi salongen. Han tpprepade sin försäkran, att någon egentlig fara icke förefarns, såvida ej ett vitst, mindre vanligt fall skulle inträffa, hvilket ban dock ansåg föga sannolikt, Febern var nu mycket stark, men skulle snart gifva sig. Emellertid var Berthas skönhet för alltid förlorad. Slutligen frågade han, huru allt derta tillgått. Jeg bes rättade för honom hvad jag visste. — Det är märkvärdigt, höget märkvärdigt, yttrade han gång efter anran, likasom: för sig tjelf, och khan tillade derefter: — Vet ni, hvem vi ha att tacka för att jeg kommit bit så svart? Jo, ibgen annan än den man, tom tillfogar den stackars flickan detta onda, — Omöjligt! ropade jag. — Och dock förhåller det Big så, king KOKETTEN PÅ LANDSBYGDEN,