Dagens Nyheter – 12 augusti 1873, sida 1

—65 — tankarne, han likasom ville fatta tag i henne och skakade krampaktigt de starka armarne, under det dessa grepo den tomma luften. Han springer upp, han vill fly bort från sig sjelf, från de skräckbilder, som hans sjuka björna frammanat. Han skyndar öfver närmaste bro in i skogen, passerar denna och kommer slutligen fram till bergen på andra sidan. De vinka honom så vänligt i skymningen — tänk, om han sprunge ut i verlden så långt hans fötter kunde bära honom! Huru långt? Han skulle ej hinna tio mil, förrän han äter blefve gripen af genedarmerna, som skulle lemna den hemlöse vagabonden i polisarresten, der han finge lefva af vatten och bröd — en lämplig kost för en så oförbätterlig odugling! Och medan man lät honom svälta eller trakterade honom med stryk eller vintertiden förde honom öfver gränsen på uppblötta, bottenlösa landsvägar — hvilken utomordentligt god tid hade icke hon då till att skämta med sin älskare och skratta åt den fule Conrad, som en gång varit nog enfaldig att inbilla sig, det han skulle få den sköna Bertha till hustru! Nej, han kan icke skiljas härifrån; här har han för första gången i sitt lif blifvit behandlad såsom en menniska, icke såsom en hund; här har ban funnit ett välvilligt herrskap, som gjort honom godt, här har han kunnat arbeta af bjertats lust och haft tack och lön för sin KOKETTEN PÅ LANDSBYGDEN. a