Dagens Nyheter – 8 augusti 1873, sida 1

luften, och i nästa ögonblick .lågo både häst och ryttare kullkastade på marken. Jag uppgaf ett högt anskri, men ingen olycka hade skett. Redan stodo begge på benen igen; hästens alla lemmar darrade, under det att mannen : bredvid honom, hållande ygeln i ena handen, klsppade Hans välformade hals med den andra. : Och innan jag ännu bunnit bemta mig från min förskräckelse, satt Conrad åter i sådeln. Djuret hade nu uppgifvit allt hopp om att blifva sin fruktansvärde motståndare jvitt. Då de nu kommo fram till diket, flögo de öfver detsamma med pilens hastighet. Conrad lät hästen ännu en gång göra samma språng från andra sidan samt galopperade derefter fram till mig, hvilken ban nu först blifvit varse. Han svingade sig ur sädeln ock; helsade mig med det allvar, söm var honom eget. — Men hur vågade ni göra om försöket igen, sedan pi en gång blifvit kastad ur gadeln! ropade jag till honom. — Förlåt, nådig fru, det är just så det skall gå tä. . Vi. begålvo oss till. boningshuset och inträde i hans eget rum, som han låtit inreda med klosterlik ena elbet: ett bord, ett par stölar, en liten pulpet, hvari han förvarade sina räkenskaper, allt af Prunmålad furu; på väggarne sutto flera sad f5mt tömmaär, piskor och ridspön upphängdg , ch ordnade med en v