Dagens Nyheter – 7 augusti 1873, sida 1

dl — de jag dock aldrig tänkt mig hennes lott. Jag frågade ideligen mig sjelf, börä allt dettå kunde Vara fmöjligt. Jag fattade ovilja mot den -oborstade mannen, som vågat sträcka ut sin händ för att plocka itin ängslilja, som jag ofta kallade henne, och jag var nära att med folket i byn tro på ef öfvernaturlig irflytelse, en trolldryck, den gånla bexan Aöne Cathrine, hade sålt åt Conrad, och tvarined denne bedårat det vackra barnet: Öch dock hade allt gått ganska mraturligt till, efter hvad jag fick höra af dem söm närmare kände saken. Hade jag varit blind för hvad som tilldragit sig inför mina egna ögon, så hade andra i stället icke blundat; jeg erför mer än jag öhskade veta, mer än hvad som yar mig kärt att höra. Alla hade gjort intressanta iakttagelser, både hushållerskan, köksan, huspigan och kammarjuvgfrun; ja, jag tillstår, att jag — för första ocb, som jag tror, för sista gången i mitt lif — med begärligt öra lysspade till sqvallret, — Men vet då icke nådig frun, att Bertha redan sista Mårtensdagen, då Kräger knappt varit här mer än ett halft år, sade till IL:sboth, att han, minsann, skulle få se att det också bodde folk bakom bergen? O, nådig fvun! från den dagen har Bertha jemt och stöndigt följt honom i hälarne, och till julafton stickade hoh en tröja åt honom, som han aldrig har burit, emedan han icke vetat hvem