Dagens Nyheter – 1 augusti 1873, sida 2

Ber Sforzi, som befann sig midt ibland de öfriga gästerna, framträdde och stannade på tre stegs afstånd från konungen.; En liflig rodnad uppsteg på hans kiuder. Han kom ihåg huruledes han — frestad af begäret att rädda sin broder — varit nära att bryta sin ed till konungen. Henrik III betraktade honom några sekunder under tystnad; den unge mannens förlägenhet som, han ansåg härröra deraf alt han var blyg, behagade honom storligen. — Raoul, yttrade han till sist i en vänlig, nästan smekande ton, era vedermödor ha icke i rihgaste mån menligt inverkat på er friska hy och er ungdomliga skönhet; ni ser Verkligen bättre ut än jag trodde. Markis de la Tremblays, den hängifyenhet, hvarmed ni omfatter er konungs sak, och det utmärkta sätt, hvarpå ni fullgjort ert svåra uppdrag, ha hos mig framkallat en önskan att för framtiden fästa er vid min person. Ni skall trösta mig öfver den otacksamhet, jag rönt af min-son Joyeuse, som alltsedan sitt giftermål älskar mig blott af egennytta. Markis de. la Tremblays, begär af mig hvilken plats vid hofvet ni behagar, och jag ger er mitt kungliga ord att jag icke skall sky någon uppoffrivg för att tillfredsställa era önskningar. Knappt hade Henrik III slatat tala, förrän ett sakta, halfqväfdt rop hördes midt i hopen af dem som erhållit tillåtelse att såsom årkådare närvara vid den kungliga taffeln. Raoul igenkände Dianas röst och bleknade;