Dagens Nyheter – 1 augusti 1873, sida 2

Sjömanövern vid Vaxholm. Från en deltagare i denna manöver har redaktionen haft nöjet få mottaga följande redogörelse för stridsplanen och de första operationerna: Lika som då förra åren ha vi äfven i år haft att glädja oss åt åskådandet af en större ejöstrid, låtsad förstås, ty i annat fall hade vi väl ej på så nära håll tagit den i detraktande. Den förenade Karlskronaoch Stockholms-eskadern var delad itvenne partier, afdelningarne A och B. Fienden (kåren B), som hade till afdelningschef kommendörkapten Kafle, utgjordes af följande fartyg och befäl: monitorerna Thordön, chef kom.-kapt. Kafle, och John Ericsson, chef kommendörkaptenen Thorsell; kanonångsluparne Carlsund, chef kapt. Arrhenius, Motala, chef kapt. Broberg, och Ingegerd, chef kapt. Möller; pansarbåtarne Gerda, chef kapt. Engström, och Hildur, chef kapt. Schyberg; 100 man af norska gardet och 100 man af 2:dra lifgardet samt 1 afdelning af Svea artilleri med 2 kanoner, under befäl af major Ström. Fienden antogs ha inkommit i mellersta delen af Stockholms skärgård, med afsigt att anfalla Stockholm. Försvararne (kåren A) hade samlat sina försvarskrafter vid Siarö och Grinda. De utgjordes dels af örlogsfartygen tillhöranie kåren A, dels af batterier och trupper i land och dels af minor. Kåren A, som stod under befäl af kommendörkapten A. Cronstedt, utgjordes af följande fartyg: monitorn Loke, kommendörkapten Cronstedt, ångkorvetten Thor, kom.-kapten Panzarbjelm, segelkorvetterna Lagerbjelke, mejor Ulner, och af Chapman, kommendörkapten Lagerberg, kanonångsluparne Astrid, kapten Oxenstierna, Alfhild, kapten Hedenberg, Svensksund, kapten Smedberg, Aslög, kapten Molander, Sigrid, löjtvant Bretzner, samt pansarbåtarne Fenris, Kapten J. Christerson, och Garmer, kapten Munck ; 100 man af Svea lifgarde, 100 man af kadettkåren samt en afdelning af Svea artilleri med 2 kanoner, under befäl af major TAilly, samt minafdelningen under bsefäl af öfverstelöjtnanten Zethelius. BSiaröpositionen ansågs vara endast svsgt försvarad och antogs efter en kortare strid vara forcerad, hvarpå den samlade styrkan med förenade krafter kastade sig öfver Grindapositionen. För denna positions försvar hade vidtagits sådana åtgärder, att om en verklig fiende attackerat, han skulle haft att uthärda en pgånska svår dust, innan han lyckats slå sig igenom. Utom örlogsfartygen, hvilka lågo förstuckna bakom Kattholmen, voro å Vicksön uppkastade batterier, hvilka försvarades af flottans trupper och kanoner. I sundet mellan Löknäshelmen och Vicksön voro utlagda 14 stycken stora flytminor samt 45 st. stötminor; 2 af de förra voro laddade med 500 skålp. krut hvardera. För att utan att skada fartygen docx kunna markera Bprängningen af de öfriga flytminorna var vid hvardera fästad en laddflaska, innehållande 40 ort krut. Stötminorna voro oladdade, men för öfrigt i stridsskick, så att äfven deras verkan kunde markeras. Klockan 4 på måndsgaeftermiddagen den 28 juli inträdde krigstillståndet. Redan på förmiddagen hade flera af kanonobåtarne uttransporterat trupper, hvilka intogzo ställning i och omkring BSiggesta å Värmdön. Kadetterna bivuakerade under natten i närheten af Löknäs. Bignalhornets ljud, befälets kommandorop och de pittoreska grupperna mellan träden framkallade en angenäm och upplifvande omvexling i denna eljest folktoma trakt. Den herrliga sommarnatten aflopp lugnt. Redan på natten hade dock fiendtliga fartyg Visat sig bortom Grinda, hvarför de försvarande örlogsfartygen, betecknade genom svensk gös på förtoppen, redan tidigt på tisdagsmorgonen intagit en hotande ställning bakom sundet mellan Löknäsholmen och Viksön. TRläöckan omkring 7 böriade de första