Dagens Nyheter – 30 juli 1873, sida 3

Hvarjehanda nyheter. Ett oförlikneligt hbusförhör, Horu pass den kyrkliga inrättning, som bär namnet husförhör, numera gör skäl för sig, åskådliggöres ganska tydligt af följande tragikomiska händelse, som helt nyligen passerat i Mar: strands närmaste omnejd. Kyrkoherden hado utlyst husförhör att hållas i kyrkan med en af församlingens rotar. utlyst klockslag infunno sig presten och kloc: karen, men — icke en enda församlingsbo! Huruvida någon giltig orsak till hvars och ens uteblifvande förefanns, känna vi lika litet som vi vilja på något sätt törsvara de försums liga; men hvad vi känna är, att presten till en början rättmäteligen förgrymmades och befallde klpekaren att någon stund på en närliggande klippa hålla utkik. Förgäfves Iogen syntes till på alltför lävge! Änddigen framskymtade en mensklig gestalt bakom ett busksnår vid landsvägen. Klockaren anmälde vederbörligen händelsen till pastorn. Man fattade det beslut att vänta, Men, ove! den kommande ämnade sig ej dit; det var en arbetare från en helt annan rote, och ban vandrade i allsköns lugn fin väg framåt, En tiggsrgumma iogaf några ögonblick samma förboppningar, men också med precist samma resultat, enär hon vid närmare efterforskviog befanns vara utsocknebo. Sedan de båda kyrkliga tjenstemännen sålunda dels begga på en gång och dels en för beggo alternativt hållit ut vid pass en timmes tid med sitt otacksamma förehafvande, var deras tålamod all, hvadan de måste begifva sig hem igen hafvandes den gången fått intet. En amputerad stork, En stork flög för kort tid sedan mot telegraftråden vid Hobro jernvägsstation i Danmark och bröt dervid det ena vingbenet. Då fågeln efter denna olycka, befann sig mycket illa och man dock icke hade lust att slå ihjäl honom, afskar man hela vingen, och storken befinner sig nu kos en man i trakten och mår som det synes ganska väl.