Dagens Nyheter – 30 juli 1873, sida 2

och det uttryck af en olycksbådande förtjusning; som upplyste hela hans: ansigte, skulle han troligen ha blifvit förskräckt och afbrutit sitt ädelmodiga arbste. Så snart det sista bandet lossats, uppgaf markisen ett triumfrop och, ryckande dolken ur: Raouls hand, försökte han att stöta densamma i hans bröst. Lika mycket bedröfvad som oroad öfver detta nedriga anfall, hade Sforzi dock tillräcklig själsnärvaro för att parera hugget med sin arm, som dervid genomborrades. — 0, moder! ropade han,i det han Sprang några stog tillbaks, förlåt honom och mig samt gif mig kraft till att förblifya dig värdig! I detta ögonblick kom Maurevert inrusande i rummet. Han såg genast, huru allt stod till. — Gads död! utropade han; jag kommer något för sent! Och han sprang fram till markisen samt fattade honom i strupen med högra åanden och. i rocken med den venstra, hvarefter han lyftade upp honom så lätt som hade han varit ett bern och kastade honom våldsamt mot goltvet med den påföljd att den föraktlige mannen förlorade sansen och förblef liggande orörlig: — Vid monsieur Absalons locker! utbrast Maurevert, vändande sig till Raoul; det har ej gött er värre än ni förtjenar. Den som leker med huggormar utsätter sig frivilligt för att bli biten. Men så förskräckligt blek ni är! Kan