Dagens Nyheter – 24 juli 1873, sida 2

— 647 — att uttrycket i hans ansigte undergick en märkbar förändring; ni försöker bedraga mig; det skall ej lyckas er. När har det börjat gå så till att en man — huru många brott han än må ha föröfrvat — kan dömas utan att först ha undergått ransakning? — Jo, så började det gå till sedan de kungliga kommissarierna fått makten öfver denna provins, min käre Benoist... Huru har ni kunnat vara till den grad galen att först låta hans nåd Sforzi veta det ni är i besittning af en komprometterande hemlighet och sedan iobilla er att hans majestät konungens utomordentlige kommissarie skulle kalla er inför rätta! Era mnedrigheter och förbrytelser äro så allmänt kända och erkända, att de kungliga kommissarierna ansett det alldeles onödigt att upptaga tiden .med att förhöra er. Er dom har blifvit fälld, Benoist, med en enhällighet som verkligen kan kallas smickrande. Jag skulle oekså kunna tillägga, såvida jag ej fruktade för att såra era fina känslor, att domen, då den offentligt förkunnades, af allmänbeten mottogs med den lifligaste entusiasm ... Hvarför skulle jag bedraga er? Hvad har jag väl derpå avt vinna? ... Nej, var lugp, Benoist, jag talar sanning. För resten äro ju tjugufyra timmar snart förflutna — sh! jag hade nära nog glömt att tala om för er det ni blifvit dömd till. att ligga tjugufyra timmar på sträckbänken, innan... — Kapten, utropade den förtviflade föngen