Dagens Nyheter – 22 juli 1873, sida 3

resande kunna taga nejden i bättre ögonsigte än det är möjligt genom waggonfönstren. Stilprof å Ia Vietor Hugo. Såsom corsicanare emotsåg Napoleon med en hetsigheat, som är ett väsentligt kännetecken på denna ö, sin födelse i Ajaccio, hvilken ock ganska riktigt inträffade d. 15 aug. 1769. Dermed var början lagd till hans framtida storhet, närd af örnlika drömmar och gynBamma omständigheter. Knappast reflökterade väl den nyfödde Bonaparte öfver dat tragiska öde, hvars ena ändpunkt heter moderlifvet och den andra Sanct Helena, Man ryser då man ser det osynliga. Sedan han tagit afsked af sina föräldrar och blifvit officer, började hans egentliga krigiska bana. Revolutionen bidrog i sin mån till detta lysande resultat. Ludvig den Sextonde var icke mer, den röda fanan svajade på Capitolium, Prinsessan Lamballes hufvud bars på en pik genom staden, Ödets oändliga bollspel! Rysligt! Upphöjdt! Bilan var i en oupphörlig rörelse. UPP och ned! pp och ned! En bila — fruktansvärda skiljetecken i grafvens typografiska utstyrsel! Som en ensam ädel svan simmade Mirabsau på verldshafvet, Hvem? Mirabeau, Mirabeau och Napoleon — svanen ooh örnen. Sublima förening! . Allons enfants de la patrie! skallade genom rymden — blod flöt i strömmar; Robespierre åt blodpudding . .. var ett lik, Ett lik — fruktansvärda parodi på lifvet! Napoleon Bonaparte träder upp såsöm fälts herre, segerrika triumftåg genom Europa båe vittoa republiken och den ädle republikanen begagnar sig af tillfället för att sätta on kejsarkrona på sitt hufvud. Ädelt! Storartadt! . s Kejsarkronan — corona imperatoris, make tens symbol på mannens af-folket änne, Glänsande uppenbarelse! Och dock ... Helena hägrar i bakgrunden! Waterloo har gjort slag i saken! Örnen är viogklippt! Blödande ur tusen sår, anförtror sig verldsherrskaren åt Eogland. Eogland! Nation af sjökaptener och puttelkrämare, du belönar förtroendet med Sanct Helena! Klippön! Der sitter han nu och, såsom skåldön säger, Spanar i den dunkelgråa natten, Om icke öfver bafvets sälta Vatten Kondorevs spända vioge gifver ljud, Förgäfves! Något annat ljud förmärkes icke än örnens dödspuset, då hans frigjorda ande i form af en svan höjer sig lik en lärka ur den trånga får gelburen. Dot är slut!l!