herdar utsedd till presterligt ombud för detta stift vid instundande kyrkomöte. Det stora röstantal, han erhöll, skulle kunna väcka förundran, då man vet att valet skedde i de särskilda kontrakten och att således ej alla de väljande vid valtillfället kunde komma öfverens om hvem som borde väljas. I sjeltva verket är saken dock enkel nog, och om vi ej äro illa underrättade, torde högvördiga domkapitlet i Lund kunna lemna en tillräckligt upplysande förklaring häröfver. På tal härom framstår för vårt minne en gammal historia, som berättats från den tid, då F., hvilken började sin embetsmannabana såsom konsistarienotarie, var biskop i L. Vid tiden för vår historia tjenstgjorde en hr P. som konsistorienotarie. -Denne fick i uppdrag att till presterskapet inom stiftet utfärda ett cirkulär om anställande af val till riksdagsmannaombud inom presterståndet. På befall ning tillkännagaf han i denna skrifvelse, att domkapitlet önskade det prosten X. måtte blifva vald, men innan han förseglade skrifs velsen, innaslöt han i densamma en liten pap perslapp, på hvilken ungefär följande stod skrifvet: Cirkuläret innehåller det oftficiela tillkännagifvandet, men verkliga meningen är, att icke hr X. utan hr Y,. skall väljas. Följden blef, att denne senare valdes. Förbittrad öfver valets utgång, frågade biskopen en af kontraktsprostarne hvarför dessa icke rättat sig efter hans i cirkuläret tillkännagitna önskan. Förundrad öfver denna förebråelse, svarade prosten, att den i cirkuläret inneslutna lappen ju upplyste om, att verkliga meningen var, att hr Y. skulle väljas. Biskopen, sålunda upplyst om sammanhanget, vände sig då till konsistorienotarion med den barska frågan: Hvem har lärt honom det kaepet? Härpå svarade hr P. helt lugnt: Det har en af mina töreträdare. Biskopen lärer icke brytt sig om att bogära närmare upplysningar, Det händer emellertid icke alltid att kongistorienotarien gör ett streck i domkapitlets beräkningar.