Dagens Nyheter – 21 juli 1873, sida 2

Article Image
Svenska nordpolsexpeditionen. (Forts. från gårdagsnumret.) Vanligen är norra kusten af Spetsbergeu temigen isfri ännu i början af oktober. Detta år inträffade dock redan i medlet och slutet af september en så sträng köld med N. och NV. vindar, hvilka drefvo isen mot Spetsbergens nordkust, att hafvet utanför frös till så långt man kunde se från de bergshöjder, som omgifva Mosselbay. Med anledning häraf väntade vi 088 en mycket bister vinter, en förmodan, som dock hit: tills icke besannats, enligt hvad vidfogade tabell utvisar. a Temperaturen vid Polhem: Medeltemp. Max. Min. 1872 sept. —119,4. —20,4. —299,2 C. okt. —120,6. —09,6. —279,2. nov. —89,2. 429,6. —199,5. dec. —14905. —39,4, —269,6. 1873 jan. 1:e—26:e — —L119,3. —-39,6. —32,4. Vintern har således härstädes bittills icke varit kallare än en vanlig vinter i trakten af Gefle. Allt sedan början af september har någon daglig temperaturvariation icke varit märkbar, d. v. 8 någon i regeln återkommande temperatarskilnad mellan dygnets olika timmar existerar ej bärstädes under den mörka tiden. Plötsliga temperaturvexlingar äro dock mycket vanliga och ofta rasa mycket svåra, isynnerhet sydliga stormar. Fjorden (ej hamnen) utanför Polhem belf åter isfri i början at november, och sedsn dess har äfven i själfva hamnen en plötslig islossning ofta egt rum, dock alltid under så ogynsamma förhållanden (köld, storm och mörker), att någon möjlighet för Gladan och Onkel Ådam ej förefunnits att löpa ut. I natt lossnade isen åter med ens, under häftig sydlig storm. Blott stormen något saktar sig erna alla tre fartygen lemna Mosselbay, Gladan och Onkel Adam för att återvända hem, Polhem för att göra en utflygt norrut. Utom löjtnant Palander med 13 man, följa löjtnanten vid italienska marinen Parent och jag med Polhem. Vår afsigt är att bogsera Gladan till Norsköarne samt att derifrån göra en färd så långt norrut som möjligt, dels för djupdraggningar, dels för att taga reda: på gränserna för polarisen under denna tid af året. Dr Envall, Kjellman och Wijkander blifva qvar vid vinterqvarteret för att under vår frånvaro intet afbrott må ske i de magnetiska och meteorologiska observationer, som derstädes pågått hvarje timme af dygnet, de meteorologiska observationerna sedan den 12 september, de magnetiska sedan den 13 oktober. Dessutom verkställas efter öfverenskommelse med den fysiska institutionen i Upsala magnetiska observationer hvar femte minut den 1 och 15 i hvarje månad, samtidigt här och i Upsala. Då någon polarexpedition aldrig förut öfvervintrat vid en latitud så nordlig som vår (den berömde amerikanske polarfararen dr Kanes öfvervintriogsplats i Smiths Sound låg vid 78938 NL, hans efterföljares Hayes och de engelska polarfararnes ännu sydligare), så bör en nästan fullständig magnetisk och meter orologisk årsserie från det vid 799 53 NL. belägna Polhem blifva för vetenskapen af stort gagn, isynnerhet som någon öfvervintring af örlogseller vetenskapsmän i gamla verldens polartrakter aldrig förut egt rum. Löjtnant Parent och dr Wijkander hatva flitigt sysselsatt sig med iakttagelser rörande norrskenet och dess spektrum, hvarvid de till läget bestämt sju särskilda linier, hvilka enligt Wijkanders iakttagolna härstädes fullkomlingt öfverensstämma med spektrum af den nedre föga lysande delen af ljuslågan (Mozzens kalkspektrum). Denna iakttagelse lemnar ett vigtigt bidrag till kännedomen om ett storartadt och ännu gåtfullt naturfenomen. Bland annat antyder den, att ett sammanhang möjligen eger rum mellan norrskensfenomenet och nedfallandet af det kosmiska stoft, innehållande kol, jern, m. m., hvarom jag i ett föregående bret talat. Sjelfva den hittills oförklarliga omständigheten, att man i olika trakter eller vid olika tillfällen erhållit olika beskaffade spektra för detta vackra ljusfenomen, beror kanske endast på den olika beskaffenheten af det stoft, som nedfaller och förbrinner vid den elektriska urladdning, som ytterst betingar norrskenet. Under vinternatten tyckes norrskenet bärstädes vid sydliga vindar vara i det närmaste permanent, hvaremot det är mindre ljusstarkt än starka norrsken i sydligare trakter. Öfverhufvud taget har det en helt annan prägel, hvilket möjligen beror derpå, att härden för detta ljus här ligger närmare jordytan än i sydligare traktor. Jag boppas att vi under vinterns lopp skola blifva i tillfälle att bekräfta detta genom direkta iakttagelser, hvartill förberedelser redan blifvit vidtagna. Dessutom hafva åtskilliga andra undersökningar under vinterns lopp blifvit verkställda, af dr Wijkander rörande luftelektriciteten och jordtemperaturen, det förra med en enkom för denna expedition at adjukten Holmgren i Lund konestruerad ytterst känslig apparat); af fartygsacheferna G. v. Krusenstierna och L. Palander rörande ebb och flod; zoologiska och botaniska arbeten, undersökningar rörande isbildningen, rörande norrskenets inverkan på de magnetiska konstanterna 0. 8. V. Ta

21 juli 1873, sida 2

Thumbnail