Dagens Nyheter – 17 juli 1873, sida 2

RATTEG. och POLISNYHETER. ——LL— POLISEN. Pet kommer surt både före och efter. Österlånggatan sluter inom sig många slags historier, som man vet. Vi vilja äfven berätta en derifrån af det glada slaget. I en af de många restaurationer, Bom finnas der, menniskovänligt nog, att folk må få restiurera 3ig, inkomi-förrgår arbetskarlen Carl Joh. Carlsson. Värden såg något sur ut, oaktadt sitt vackra skägg, Som genast föll i ögonen; konkurrensen, må man tro, den har satt många grå håri hufs vudet på mången värdsbusvärd. Emellertid begärde Carlsson ett glas bränvin, hvilket framsattes. Carlsson tog det genast i botten, efter öflig svenskmannased. Men ... hvad har inträffat? Mannen egpottar och fräser, som om han plötsligen blifvit förvandlad till någön vidunderlig art at kattslägtet; han gör grimaser, som om den endaet i fantasien beäntliga arten solvarg plötsligt hade tagit gestalt; han svär Bom om han stigit upp ur underjorden; han glår knytnäfvarna i disken, som om de varit ett par smedsläggor! Hvad har inträffat? Jo — rysliga händelse — i stället för bränvin har karlen fått — ättika! Allting kunde Carlsson förlåta, ty det är en god själ; men att gifva honom ätt:ka i stället för bränvin, det är ett högmålsbrott, det kan aldrig förlåtas! Utom sig af raseri — sedan han Jyckats besegra sin benägenhet att storkna — rusade Carlsson upp. — Nu ekall du få betsldt för ättikan ! ropade han till värden. Innan han dock hunnit atbörda sin skuld, hade värden mött honom, undfägrande honom med en bastant orre. — 8Se der tilltugg på supen, sade han; känn hur det smakar! Nu kände Carlssons raseri inga gränser. Han störtade mot värden och gjorde en olycka, så ovanlig, att vi nästan tveka att omtala den. Han fattade i värdens präktiga skägg, och — hokus pokus — låg hela skägget kastadt långt fram på golfvet! Förfårliga syn! Värdens eget skägg! Ja visst, hans eget skägg; ty han hade sjelf inköpt det med egna penningar. Det var ett lösskägg! Efter en sådan oerhörd gerning måste någon kraftansträngning vidtagas. Värden, en skägglös dundergud, ropade på polis och en polis kom. Han kom — för att få rocken sönderrifven af Carlsson. — Ättikan började göra sin verkan. Resultatet kunde ej blifva annatän det, att Carleson fördes till vaktzontoret, med en hedersvakt af fyra poliskonstiplar. Men han blef, ju längre, desto värre, och lär ha fattat den först ankomne konet2peln med en sådan kraft i strupen, att denne blet mållös hela dena qvällen. För tttikan häftar han ännu i skuld. Inför polisdomstolen gick allt lugnat och stilla tillväga. Carlsson såg litet syrlig ut, och det må vi ej förtänka honom: Hvarken värdshusvärden eller hans skägg hade infunnit sig. Konstapela, som fått Carlsson på halsen, framlemnade ett läkarebetyg, enligt hvilket åtskilliga svulinader qvarstodo som minnesmärken. Den halsåkomman blir nog till Carlssons nackdel. Hvad som var sorgligt, var det som konstapeln anförtrodde domstolen, att han numera ingenting annat konde förtira än mjölk. Carlssons tag hade således gjort honom till barn på nytt. Det tr dock skäl att antaga, att han snart kan bli afvand! Då Carlsson sade sig ej veta af någonting annat än orren, uppsköts målet till i morgon. BETETT ROR DRKEE RESoE REAEEN