Dagens Nyheter – 16 juli 1873, sida 2

Till bostadsnödens historia. Glada, lifliga, lokande Stockholm, som sväfa var från nöje till nöje, gör med mig några små besök, der armodet och nöden dväljas, om ej för annat, så för omvexling, hvilket ju är öfverensstämmande med ditt temperament — eller för att se menniskor, hvilka icke förverkat sin rättighet till lifvets goda, utan tak ötver hufvudet; se hjelplösa barn, hvilkas ångestskri stiga mot himlen, försmäkta i stinkande uthus! Äro vi i sällskap? Nå väl, låt oss gå, lemnande glädjens och musikens rus bakom oss för en stund, Det är söndag. Guds klara sol skiner med den henne egna frikostighet öfver hög och låg, på afstånd höres fåglarnas musik — musikanter hvilka ej göra afseende på ort och ställe der de spela — från motsatta bållet ljuda de djupa tonerna från stadens kyrkoklockor; det ringer till högmässa, V: stå utanför huset nr 109 Regeringsgatan. Här skall en murarefamilj ha inhyst sig i en vedbod. Efter en stunds letande stå vi slut ligen utanför dess dörr; innanför höres det mest ohejdade skrik af ett spädt barn, hvilket modern försöker tysta. Dot gäller nu att knacka på. Dörren, hvilken hälles igenstängd genom en tågstump, öppnas inom kort och vi stiga in. n svår stank möter oss vid inträdandet, kommande dels af särskilda förhållanden, dels