Dagens Nyheter – 16 juli 1873, sida 1

gen och BSforzi tycktes monarken egna chevaliern dön lifligaste uppmärksamhet. Sedan audiens pågått temligen länge, inträffade en egendomlig och öfvorraskande scen. Henrik skulle just göra den nnge mannen en fråga, då 8ibillot, vid hvass närvaro ingen bade fäst någon uppmärksamhet, plötsligt rusade fram till chevalierp, grep hans hand och satte sig, sås som han hade gjort vid deras första sammanträffande, för att studera linierna i handens insida. Henrik afvaktade med en otålighet, som nästan öfvergick till ängslap, resultatet af dens na undersökning. Plötsligt släppte Sibillot den hand han höll, språng upp och kastade sina armar om Raouls hals i det han utropade: — Jag har aldrig funnit en så ädel, angenäm, trogen och tepper herre som nil Vill ni blifva min vän? Jag skall sjunga för er alla sånger jag kan och med er dela alla de förmåner, gåfvor ooh leksaker jag får af min kusin, Henrik den vise. Detta Sibillots långa yttrande, hans underliga beteende, som så bjert afstack mot hans vanliga, mest afgjorda likgiltighet för alls, förs vånade konungen lika mycket som ett underverk skulle ha gjort. — Mina anivgar hafva icke bedragit mig, tänkte han; det är himmelen sjelf, som sändt mig denne intagande man. DEpernon sKall