Dagens Nyheter – 14 juli 1873, sida 1

tionens välgörare, det känner jag på mig. Men jeg låter min fantasi löpa bort med mig. Jeg måste se sakerna sådana de äro för närvarande. För det första har Raoul varit här länge nog; jag måste hafva honom härifrån. Mavurevert höll på att närma sig BSforzi, då plötsligt en stark rörelse uppsted bland den massa vakt, adelsmän, tjenare och äfventyrare, som uppfylde Louvrens borggård. Samtalen fördes med låg röst och en liflig nyfikenhet afspeglade sig i allas ansigten. — Bevakningen, fransmän, schweitzare och skottar, — uppstälde sig genast på dubbla led och en öppen vagn — enligt tidens sed åtföljd af en lysande eskort — körde in på Louvrens borggård. — Fru de Montpensier! mumlade Maurevert. Guds död! Det der stöter på djerfhet, och sådant väcker min beundran. Prinsessan af Lothringen rynkade ögonbrynen då vagnen passerade förbi Raoul och hon utropade i en till hälften skämtssm, till hälften föraktlig ton: — Den förste bäste kan nu vinna inträde i Louvren. Ehuru hertiginnan mycket väl kunde ha riktat dessa ord till någon af adelsmännen i sitt följe, visade den skarpa och utttrycksfulla blick, hon kastade på Raoul då hon yttrade dem, allt för tydligt att hon ämnade dem för chevalierns öra, Vid denna förolämpning uppflammade hos