Dagens Nyheter – 11 juli 1873, sida 1

SVD UIUUIUIBTAR IVA VUUVITIYBRIVA VVS BIURTIAPIBSY HKS I traktaten af den 14 mars 1857 lyder artikel 1 sålunda: SUnder bvad förevändning som helst skall hädanefter icke något fertyg vid passersndet genom Sundet eller Bälterna kunna uppehållas eller hindrag. Dessa uttryck kunna icke missförstås, men allting kan misstydas, och en uppenbar misstydvinog är försöket, att göra den del af Sundet, som kallas Drogden, till ett danskt farvatten. Uti Sundet, ungefärligen midt i fervattnet mellan Malmö och Köpenhamn, ligger en liten dansk holme, benämd Saltholmen. Man kan gegla på hvilkendera sidan om denna holme som helst. På danska sidan om denna holme benämnes farvattnet Drogden, på den svenska Flintrännan. Om Danmark nu tillerkännes rättigheten att betrakta Drogden såsom uteslutande danskt farvatten, skulle svenskarne med lika rätt kunna betrakta Flintrännan såsom uteslutande svenskt farvatten, och då komme ju Sundets egenskap af internationelt farvatten att upphöra. Det vore egendomligt erfara hvad andra makter skulle säga, om en sådan tydning, för att icke säga misstydning, af 1857 års traktat. Frånkärnnes oss rättigheten att fritt och obehindradt passera Drogdev, så hafva vi icke utgifvit den stora lösepenningen för hela Sundet, utan blott för tillåtelse att segla längs vår egen strand, hvilken tanke är ganska påkostande för dem, som erinra sig, huru alla svenska eftergifter blifvit i Danmark emottagna med uppställandet af nya anspråk. Första fråga, uti hvilken regeringen inför nästa riksdag bör vara beredd att yttra sig, måste således blifva, huravida Danmark ännu bör tillerkännas herrerätten öfver en del af det internationella farvattnet Öresund. Att Danmark nu anser sig ega denna rätt framgår deraf, att förbiseglånde svenska fartyg underkastas visitation. Amerikanarne gjorde 1812 krig med England derföre, att England i sitt öfvermod under hvarjehanda föregifvanden lät visitera amerikanska fartyg. Svenska regeringen har sig icke allenast bekant, att svenska fartyg blifvit visiterade af danskarne, utan hon har lemnat sådant utan all gensögelse,alldeles som om danskarne i detta fall fore i sin goda rätt. Såsom vi på sin tid berättat, har regeringen den 6:te psistlidne juni utfärdat en särskild förordning, som lägger våra handelsfartyg: att på ett i ögonen fallande ställe af skrofvets yttersida hafva sitt eget och sin hemorts namn utsatta uti tydliga romerska bokstäfver af minst tre tunis höjd, målade i ljus färg på mörk grund eller i mörk färg på ljus grund. Härigenom blifva danskarne, vid utöfvandet af sin sjelttagna visitationsrätt, satta i tillfälle att på afstånd, då fartygets flagga icke är hissad, förvissa sig om hvilka som äro svenska fartyg, och hvilka följaktligen i all broderlighet kunna behandlas huru som helst, hvaremot danskarne kunde råka illa ut, ifall de företoge sig att sjelfsvåldigt behandla tyska eller ryska fartyg. Detta tillmötesgåendet från vår regerings sida är icke det enda och torde icke heller blifva det sista, gom bör antecknat. I sjelfva frågan måste man ställa sig på den rättegrund, att hela Sundet är ett internationelt farvatten, Bom blef fritt genom den år 1857 verkställda friköpning medelst dryg