Dagens Nyheter – 9 juli 1873, sida 2

RATTEG. och POLISNYHETER. Försök tillsjelfmord. I förrgår på morgonen vid 8-tiden syntes en okänd mansperson komma springande med mössan i hand från Röda Bodarne till Rosenbad, vid hvilket senare ställe han kastade sig i Strömmen. Troligen tyckte han ej om det våta elementet, ty han fortsatte simmande sin färd under Norrhro, mot Blasieholmen, der han i yttersta minuten upptogsi en fisksump af två okända personer. Han affördes sedan af polisen till Jakohs vaktkontor. RÅDHUSRÄTTEN: HKHronan mot Stockholms stad, För några dagar sedan ut:ogs af advokatfiskal Cederblad för k. m:t och kronans räkning stämning å Stockholms stad med yrkande om erhållande af ersättaing för den förlust kronan tillfogats genom den nyanlagda strandvägen från Nybroviken till Djurgårdsbron, hvilken hoaft till följd att gardenas badoch tvätthus måst flyttas. Då målet i förgår förekom å rådbusrättens 4:e afdelning inställde sig å svarande silan stadens ombudsman, vice häradshöfding Åberg, som anhöll om en månads anstånd för svaromåls afgifvande, hvilket beviljades. LANDSORTEN, Gråbergska målet, Såsom vi i går meddelade, blef Gråboerg i måndsgs frikänd i det mot honom anstälda åtalet för högmålsn brott. Gråberg inlemnade en omkostnadsräk.ning å 620 rdr och aktor en dito å 127 rår, hvilka ränteriet redan förskotterat, men rådz husrätten pröfvade ej skäligt tilldöma någon dera af parterna kostnadsersättniog, utan fick hvar och en vidkännas sina omkostnader. (D. AD En sömngångare. Under denna rubrik omnämde vi i går st; en torpare Magnusson å detektiva polisafdelningen anmält, det han blifvit bestulen på ett lass klöfver, jemt2 en åkdonet förspänd vallack. Sent i förrgår afton telegraferades emellertid från Adolf Fredriks vaktkontor att häst och lass anländt till bufvudstaden. Man upplyst2 vidare att bonden, som under sömnen fallit af lasset, hvarvid hästen stannat, trott sig, yrvaken som han var, ha häst och lass framför sig, med anledning hvaraf han satt i vägieprångmarsch framåt staden, lemnande ekipaget efter sig. En kämpe på två träben. I vår goda granostad Enköping, hittills etilla och fridfull, men so m äfven har sin gröna sida, har på senare tiden ett rabulistiskt element börjat utveckla sig; men se tiden är sådan, och olyckligtvis är verlden ej danad som salig Reuterdal, att den kan undvara tiden. Det rabulistiska elementet är en fribytare vid namn Sven Svensson, en man som till k. mitz och kronans ära går på tvenne träben, d. v. 8. han har till följd af någon olycksbändelse vid jernvägen förlorat de naturliga benen, Det är dock först gedan dito en, dito två, dito tre blifvit inhändigade som elementet är i sitt element. Och nu komma vi till det elemenskade, d. v. 8. till sjelfva saken. Midt på Enköpings storgata framlarfvade ungersvennen Sven Svensson och mötte dervid plötsligt — en ejöman. Ea sjöman i Eaköping, det är ungefär detsamma som en sjöman på sten — Terran en etyggelse! Så tyckte åtminstone Svensson, i följd hvaraf han gaf sig i ett storartidt gräl med neptunisonen, Vare det nog gsagdt, att sedan sjömannen gjort sig satirisk öfver Svenssons fortkomstledamöter, Svensson svarade ait ett träben kan vara. lika så bra som en beckbyxa och att om han hade sitt trä i benen, hade sjömannen sitt i bufvudet, gå det kuode komma på ett ut. Till yttermera visso började Svensson bearbeta sjömannens bufvud med en stor, krokig käpp, för att undersöka om kortrahentarna voro af samma träslag. Dagg kan nog en sjöman tåla — jag menar skeppsdagg — men att tå något motsvarande på hufvudet å landbacken, det är, sit venia verbo, att börja i galen ända. Han fattade derför sin fiende i armarna och förde honom baklänges mot ett husplank. Nu såg det ut som mannen af de båda träbenen skulle blifva skräddare, geom man säger, Men skräddaren räddades; och hvarigenom? Jo, genom en sax. Qvick som en blixt, ryckte han fram ur barmen en stor, hotande sax och, måhända under utrop af det bekanta: klippt ska dä vara, tillfogade han gasten en skråma i kiaden, ett souvenir de Enköping. Med samma sax afklippa vi denna berättelse — vi träffa vederbörande sedernera inför borgmästare och råd — och gå till något annat. Sven Svensson var korad att utföra ännn en dat, medan han var i tagen; han nedslog nemligen fjerdedelen af Enköpings hela polisstyrka, summa en man. : Här börjar rabulismen. ; Käppen i sagan, hvilken man endatt behöfver tillropa: — Slå, käpp! för att den skall rusa fram och slå blindt omkring sig, synes verkligen på ett outransakligt sätt ha kommit till Enkö