-—024 m—Maurevert. Epernon och jag lofva den fullkomligaste tystlåtenhet. — Vid er heder, herr hertig? — Vid min heder. — Förlåt mig, min herre, men jag måste göra ytterligare ett par förbehåll. Om jag icke misstager mig, ha ni formligen förbundit er, att icke för någon, icke ens konungon, yppa någon af do detaljer, gom jag, för att gå era önskningar till mötes, ämnar anförtro er? Ni måste vidare lofva mig, att icke på något sätt försöka att skada mig, derest vi på ctt eller annat sätt skulle finna er sårade af mina upplysningar. — Ja, hundra gånger ja, jag lofvar! utropade Joyeuse. i — Då är jag fullkomligt betryggad för följderna af min indeskretion. Fråga mig, min herre, och jag skall svara. — Hvad heter för det första den adelsman, som icke kunnat få upprättelse af sin motståndare och derför åt er skicklighet anförtrott sin bhämd? — Chevalier Sforzi, min herre. Hertigen sf Epernon spratt till vid ljudet af Sforzis namn och hans vän Joyeuse kastade en hastig och menande blick på honom, — Och mot hvilken gör sig chevalier Sforzi räkning på, att få använda era gällsporda tslanger? frågade Joyeuse hastigt. — Mot hans höghet hertigen af Epernon, svarade Maurevert kallt.