-— VQJ -— intresserad af sitt förstörelse-arbete, att ban icke lade märke till äfventyrarens ankomst. — Guds död! Effekten af mitt inträde har gått förlorad! tänkte kaptenen, förargad. DEpernon vände sig hastigt emot honom, — Ah, är det ni, herr de Maurevert? Jaså, sade han kort. — Ja, hvarför icke, herr hertig? frågade äfventyrsren käckt. Förekommer min mnärvaro er så oläglig, att ni icke ens är i stånd att dölja ert missnöje deröfver? Vid djefvulen, min horre, jag är icke en så ömklig person, att jag bör behandlas på det sättet. — Kaptenen har inte vaknat vid godt lynne i dag, sade Joyeuse, som nu hade kastat bort Bitt rör, sedan han lyckats skjuta ned klockans minutvisare, God dag, kapten! Hvad nytt? Har ni dödat någon sedan i går? — Inte ännu, min herre. — Ni håller således helgdag, de Maurevert? — Nej, min herre, fullkomligt motsatsen — jag håller just på att inleda två stora affärer. — Käre de Maurevert... alltid densamme ! Verksam och sgamvetsgrann ända till ytterlighet! Vet ni, Maurevert, att jag har alltid känt en viss svaghet för er. Jag är verkligen riktigt förtjust i era värjstötar. — Ni gör mig helt förbryllad af glädje och stolthet, svarade äfventyraren. Jag skulle