ker, min milda dufva — det kunde blifva olycksbringande för er! utropade hertiginnan. Ni frågade hvarför jag kommit hit? Eftersom er ädla och min -ringa börd berättiga er att ålögga mig lydnad, måste jag väl svara er. Jag har kommit -hit, ädla fröken dErlanges, för att söka herr chevalier Sforzi, min älskare! Aha, min öppbda förklaring och mitt enkla språk väcka er förvåning! Hvad kan ni väl vänta annat, högst ädla och högst förnäma fröken dErlanges? Uppkomlingar, sådana som jag, uttrycka sig så der oskickligt och gå så der rakt på saken! Guds dag! fortfor hon, hvarvid den irronpiska tonen gaf vika för ett högdraget och hetande uttryck. Tror ni att jeg skulle nedlåta mig till att begagna bedrägeri mot er? Min börd och samhällssvällning sätta mig öfver simpla fördomar. Ja eller nej; vågar ni bestrida mig min älskare? — Min fru! utropade Diana, hvarvid hennes ansigte petäcktes af en djup rodnad, som utomordentligt förhöjde glansen af hennes skönhet. Er frågas. form och föremål stå i sådan motsätoirg till er värdighet så: som furstinna ock qvinna, att jag knappast kan komma ifrån den föreställningen stt jag drömtiner. — Nog med detta befängda sken af oskuld, hvaraf jag icke låter dåra mig! afbröt hertigionan häftigt. Till saken, fröken — till saken! ; — Min fru, svarade Diana sorgset, minnet