Dagens Nyheter – 2 juli 1873, sida 2

Svenska skolhuset på verldsutställningen i Wien har vunnit ett särdeles smickrande omnämvande i flera utländska tidningar, såsom vi förut berättat. Den rättmätiga stoltheten och glädjen öfver att vi just på det området innehafva en framstående ställning, der man ytterst bör söka den bestämmande faktorn vid bedömandet af ett folks lifskraft och framtid, minskas likväl icke så obetydligt, när man läser nedanstående redogörelse af en sakkunnig man för huru deti sjelfva verket är bestäldt med det svenska skolhuset i Wien och hvad som vid dess ordnande till en sann exponent af vårt folkskoleväsende blifvit uraktlåtet. Redogörelsen, som offentliggjorts i Göteborgs Handelstidning, har följande lydelse: a Sverige har vid Wienutställningan uppträdt med ett eget skolhvs, och detta är nog bra. Likaledes har det varit riktigt att här framn ställa ett skolhus för landsbygden. Men möter man frågan: om Sverige eger sådana skolhus; om också än så enstaka, så måste denna fråga besvaras nekande. Man måste svara: vi ega ännu icke något sådant hus, men vi vilja ha detta uppstäldt såsom modellhus, dit vi sträfva. Det svenska skolhuset i Wien kan och bör sålunda endast bedömas ur denna synpunkt, d, ä, såsom modell. Men då möter äter frågan: om det såsom sådant är ändamålsenligt och godt. Vi kunna ej bosvara denna fråga obetingadt jakande. Huset har ett rätt vackert yttra, med en antydning om gammalnordisk stil, hvilken framskymtar vid alla de särskilda svenska byggnaderna vid Wienutställningen. En god och riktig tanke har ock varit att låta det stora skolrummets tak höja sig upp mot takåsen, hvarigenom man åt skolrummet vinner det luftrum, som eljest går förloradt genom den g. k, vinden, Men här frågar främlingen: låter sig detta göra i edert klimat? Man har ju här till vägg endast det tunna taket? — Frågan kan besvaras, men det sker ej genom den nu uppförda byggnaden. Mot inredningen måste flera anmärkningar göras. Från en liten tambur leder en dörr till venster till skolsalen och en till höger till ett annat rum, med ett innanför liggande min dre; härifrån leder en trappa upp till tvenne vindsrum. Skall hela denna lokal till höger vara lärarens bostad, såsom det uppgafs, så att husot sålunda har blott en enda skolsal, så lärer detta hus ej varda någon modell för Sveriges landsbygder. Det hade varit lätt att erhålla äfven en mindre skolsal (för en småskola) och dessutom en anständig bostad för läraren, Härmed hade man också uttryckt det vigtiga och egendomliga grunddraget för svenska folkskolan: småskolan såsom botten för den ogentliga folkskolan. Den stora skolan har, såsom ofvan är antydt, fördelen af att ha ett stort kubikinnehåll, genom att taket ej afskäres, utan uppstiger under takresningen. Men: salen är försedd med alltför många fönster. -Skolsalen behöf ver ej vara en lykta, men ljuset bör infalla samladt från en sida, hvarmed man också vinner hvad skolan alltid kräfver, nemligen väggyta. Af skolmöbler hade man här bort i första rummet möta den svenska skolbänken, eller det skolbord, som särskildt i England vunnit erkännande och hvarom till och med låbga afhandliogar blifvit skrifna. Något sådant bord fanns här icke, vid utställningens början, förr äa man tillfälligtvis fick veta, att ett par sådana bänkar funnos på hrr Strömman Larssons industriutställning,. och när dessa bord hitflyttades, blef det ena genast såldt såsom modell. I dess ställe fann man ett par bord af den amerikanska konstruktionen, hvadan amerikanare också genast yttrade: det är ju våra bord, samt en modell af rektor Sandberg, hvilken näppeligen finnes i någon svensk folkskola; åtminstone ej avnat än såsom undantag, Den svenska skolbänken finnes åter öfverallt. Senare hitkommo ej mindre än 40 skolbänkar, eller dubbelt flera, än skolrummet kunde beqvämt rymma, och dessa voro af svenska skolbänkens modell, men ej i dess bästa form (med rörliga sitsar), utan med några andra små påfund, lånta från en sachsisk skolbänk, hvilka, efter vårt förs menande, icke utgjorde förbättringar. De voro utom dess ganska slarfvigt förfärdigade, dessa skolbänkar, hvaremot Strömman Larssons vara ondt arhata.