Dagens Nyheter – 28 juni 1873, sida 2

Nordkap kunna bli en lämplig Vendöme-plats? — och det är vackert så! Ännu vackrare blir det väl när den der obelisken eller kolonnen blifvit upprest på platsen och, med konungens bild öfverst, får för kommande tider, välförståendes passerande upptäcktsfarare, sjömän, turister, lappar och — hvarför inte? — björnar, bära vittnesbörd om ställets höga betydelse. Det finns till en svensk konungs ära uppfördt fjerran bort ett annat monument, för hvars tillkomst en likartad idå legat till grund. Vi åsyfta minnoesvården på venstra Rhenstranden nära Manheim, upprest till åminnelse af ställets betydelse såsom yttersta punkten för Gustaf II Adolts segertåg i Tyskland efter slaget vid Breitenfelt. Han öfvergick floden, sfg, sograde och — vände om just der, men för att lägga nya triumfer till de redan vunna. Monumentet består endast af — ett enkelt: jern kors... men det der hör inte hit. Kommer kuog Oscar lyckiigt fram till sin resas mål, hvilket vi alla i underdånighet hoppas, är han, efter den oförgätlige Kristian IV, den förste af Norges konungar, som föratagit en slik polarresa i det riket. Den tid Norgo hörde under Danmarks herravälde, brydde sig de danske konungarne töga om denna ledamot ) af deras monarki; delemsnade all omsorg om densamma åt ståthållare och nöjde sig sjolfva, högsinnadt nog, med blott — äran. Vårt grannriko fick då utan krus hålla till godo med hrr ståthållare, de dor ofta styrde och ställde som dem godt syntes. Det var andra tider då och andra seder äfven, I ärade bröder på andra sidan (de inom parentes gagdt temligen utnötta) rjällen! Iogen, ej ens en svag rodnad i öster, den der kunde bebåda gryningen till en bättre dag, ingen Sgyttende Mai som kunde taga lofven af alla yttringar af fribetsvurm! Kristian IV var den ende af Danmarks konungar, hvars hjerta klappade verkligen varmt för Norge. Också har han med all rätt blifvit en af detta lands likaväl som Danmarks käraste minnen. För att göra sig fullt förtrogen med norska folkets tillstånd, tvekade han ej att gripa sig an den väldiga och ganska besvärliga resav längs efter kusten af riket ända upp till ryska gränsen. Han for ej förgäfves. Han förde tillbaka hem en skeppslast af erfarenheter och rön, hvilka snart buro frukt, och det 60ja 100 faldt, i en serie af kloka åtgärder och inrättningar från hans sida, hvilka snart lyfio Norge till en höjd, som det ej skådat sedan Olafarnes, Sverres och Hakon gamles hugstora tider. Att landet dock snart sjönk tillbaka var lika litet Kristians fel, som det är vår konungafamiljs att det alltid regnar på den: sammas festdagar. Men, för att återkomma till kung Oscars resa, vid denna blick tillbaka i tiden ligger naturligt nog genast till hands den frågan, hvilken skörd en gång kommer att spira upp ur de iakttagelser, denne konung hemför trån sin långa Eriksgata. Svaret — utan något tvifvel om att icke slutet skall kröna verket, liksom verkets början blifver krönt — ligger i framtidens sköte, om icke i gudarneg knän, och det tillkommer icke den att uppträda som spåman, som rätt och slätt är endast ett ? ) På riksdagen i Köpenhamn 1536 förklarades Norge för en ledamot af danska riket. ESR AT ARA SMET KRANEN