Dagens Nyheter – 27 juni 1873, sida 2

VILL Kajam. (Forts.) I den egentliga djurverlden finnes så mycket anologi med menniskoverlden. Menniskornas badoch brunssejourer äro rätt ofta ei blott til Lyst. Eget nog ins träffa dessa ej sällan för en hel hop föräldrar med deras döttrar just då dessa äro — gif tasvuxna, en händelse, som ser ut som eu tanke. De unga damerna sättas nu i tillfälle göra bekantskap med en hel hop unge män. Följden häraf blir årligon alltid någon förlof. ning. . Att kajornas höstnöje också är ei blott til Lyst, se, det är det, jag skulle vilja tro. Ifrågavarande nöje firas just då uvgarna äro fullfjädrade. Dessa sättas nu i tillfälle göra hvarandras bekantskap. Vare sig till följd härutaf eller icke, men i slutet af februari äro de unga kajorna — förlofvade: ) man ser dem då, säger professor Nilsson (ty sjelt har jag ej gjort denna observation) sitta på takåsen parvis 2 och 2 tätt tillsammans och något skilda från de andra paren, om de än tillsammans utgöra en större flock och blanda sig då de flyga. Då nu så är, månne man icko då skulle på analogisk väg kunna våga sig till att påstå, det kajornas höstnöja vore, liksom menniskornas bads och brunssejour, en sorts exposition utaf de unga damerna till gunstbenäget påseende för de unga kavaljererna? — I så fall kunde man benämna, hvad jag tagit mig friheten kalla kajornas höstnöje, kajornas damexposition, som föregår kärleken, som föregår frieriet, som töregår förlofningen, som föregår bröllopet, som föregår —; men sakta i backarna och i ordning med frågorna! — I kajornas damexposition har jag sett till och med den högförnäme och stolte herr grefven (och riddaren?) Korp med familj deltaga, men dock på vederbörligt afstånd alldeles så, som då kungliga familjen, inviterad till exempel på en supå, likväl äter i evt rum för sig sjelf. Detta är att taga sin person i säkerhet i egeaskap af kock för simpla krås kor ock kajor. Den der rangskilnaden i vårt gamla Sverige måste således ligga i — luften. Då Marz med sitt skägg lockar barnen utom vägg, ett gammalt ordspråk liksom detta: Mars med sin lufva lockar barnen in i grufva, d. ä. då vädret är vackert i nämda månad, Ber man kajan börja tillreda sitt bo. Denna tillredning sker alltid antingen och helst uti gamla och höga byggnader, vare sig af trä eller sten, såsom kyrkor, fästningar, spanmåls bodar, brännerier etc., eller också uti murkna ihåliga träd, särdeles ekar, uti hvilka dock boet aldrig befinnes på eller emellan grenarno utan endast uti trädets hålighet. Den ytter liga blygsamhet, som kajan, hvilket vi straxt skola fiona, ådagalägger, torde mana henna bygga sitt lilla bo så, att det är fallkomligt skyddadt för profana blickar både till sitt yttre och inre. Tjogtals kajfamiljer slå sig ner i samma byggnad eller samma träd; men, trots denna gemensamhetsanda, har dook hvarje särskild kajfamilj sitt lilla hushåll för sig. Någonting annat än engifte kommer als drig i fråga ibland kajor och äktenskapon ingås redan i kontrahenternas — första lefnadsär. Och ehuru kajäktenskapen äro blott hvad vi menniskor ibland oss Kalla civiläktenskap och knappast det, så har man iatet exempel på äktenskapsupplösning annat än genom en: dera makens dödliga frånfälle. I afseende på äktenskaplig trohet skulle hvilket som helst lilla kajhjonelag kunna tjena såsom ett ganska vackert föredöme för en och annan litet 3måglömsk äkta man eller äkta hustru ibland de 1 öfrigt finaste manniskor. Men hvad skola mina ärade läsare och mina älskvärda alltid strängt dömande läsarinnor säga, om jag vå: gar påstå med anspråk på att blifva trodd, det kajon — ack! varen så goda och förlåten licentian i kajkönsskilnadsuttrycket! — och kajan lefva det mest oskuldsfulla förlofnings Uf alltifrån förlofningseklateringstiden i februari ända till dess de i slutet af april fått sitt bo i ordning? — så är dock fallet och ingen har jag hört, sorh någonsin tadlat dem med med anledning deraf och icke heller derföre, att de, ehuru icke gifta, bott tillsammans på enahanda sätt som understundom brukas af vår allmoges söner och döttrar. Under bobyggandet går vanligen så till, alt den ena af kajherrskapet sittor hemma och ) Hvarför jag säger: förlofvade och icke gifta, skall antagligen inses utaf det, som längre fram berättas. AB -mJnm..Hh,,, HH