Dagens Nyheter – 26 juni 1873, sida 1

— 456 — hans namn. : Jag vet ingenting om den: pergon, om hvilken pni talar. — Min goda och vördade matmor, svarade trotjenaren, hur badföfvad och ångerfull skulle ni icke blifva, om ni en dag, då det vore för sent att godtgöra en: orättvisa, finge erfara att chevalier Sforzi varit oskyldig? Allt gifver mig anledning tro, det herr chevaliern blifvit på det nedrigaste sätt förtalad. ; Diana sprang upp från bönpallen och, utom sig af glädje och oro, rusade hon :fram till sin tjenare. — Kan det vara möjligt, som ni säger? utropade : hon. Har väl himmelen slutligen haft förbarmande med mina qval?. Nej, nej, ni misstager er, Lehardy. Ni fruktar för följderna af: min bittra sorg och försöker skingra min förtviflan genom en. välment osanning. Men ni gör: orätt deri, Lehardy, ty jag börjar nu vänja mig. vid tanken på: chevalier Sforzis ovärdiga handlingssätt. Jag upprepar än en gång, att.jag icke längre känner den. ne herre. — Det vill säga — niälskar honom ännu ända till vansinne, och det tycker jag om! hördes i detta ögonblick en klar röst utropa. Fröken Diana vände sig åt det håll, hvarifrån rösten kom, och uppgaf ett utrop af förvåning. — Kapten de Maurevert! utropade hon. — Just han, till er tjonst, svarade äfventyraren lugnt. Jag ber er förlåta, att jag så