om Beules cirkulär angående pressen i Frankrike och yttrade, att om man der kände de preussiska pressförhållandena, så skulle man näppeligen ha förundrat sig öfver detta cirkulär. Bismarck tog då, med anledning af utfallen mot regeringen och dess presslagförslag, ordet och fällde dervid följande märkliga yttrande: Jag begriper icke, hvarför man genast vill beskylla den preussiska regeringen för brottsliga afsigter, när hon i ett lagförslag uttalar sin öfvertygelse. Det gifves kanske 100,000 menniskor, som hafva ett direkt intresse i pressen och önska, att den skall vara i en så fri, oberoende och behaglig ställning som möjligt; men ett långt större flertal ser med bekymmer pressens friare utveckling; detta flertal har rätt att i ett lagförslag uttrycka sin öfvertygelse. De två motsatta åsigterna om pressen stå icke gentemot hvarandra såsom last och dygd, utan såsom protektionssystem och frihandel. Lasker uppträdde derefter och fritog sig från att genom sitt tal ha gifvit anledring till denna irriterade förklaring från rikskansleren. Men denne tog icke dönba förklaring för god utan påstod att just Lasker infört denna ton i debatten. Han hade antydt en skilnad mellan regering och folk och en motsats mellan bådas rättigheter. Men att vilja tillägga sig folklighet endast för Bitt parti och framställa regeringen såsom folkfiendtlig var en subversiv tendens, som han icke väntat af Lasker. För öfrigt är jag, sade kansleren, mycket väl medveten om mina pligter mot regeringen och skall aldrig låta skrämma mig från att uppfylla dem. Den stormiga debsåtten slutade med att riksdagen beslöt att först behandla SnödpresslagenX och att blott i fall denna blefve förkastad öfvergå till pröfningen af regeringens lagförslag. Ng a a MATS RI NR na AS TE ARENAN SSA MAR Ja HAN VE RE a Rn