Dagens Nyheter – 18 juni 1873, sida 2

Välan, ganden är här mjuk och varm som ett dunvbolster och. här komma ej några och bes klaga sig, att andra klassens passagerare intaga sin måltid i det rum, som är afsedt för första klassens, såsom jag hört det tillgå derhomma. Här på hotellen har jag sett millionären och smedsgesällen spisa vid samma bord och kaptenen vid ett regemente rida sida vid gida med en svart skomakare, glad att för några timmars väg ändå ha någon till sällskap, om en fara skulle möta, Vid en sådan station tjugo mil från Port Nolloth träffade jag en ung tysk dr Habn, som nu förbereder en vetenskaplig resa till samma trakter, dit jag ärnar mig. Han hade hört talas om mig och uppsökte mig för att föreslå mig kompaniskap, emedan han ej är kannig i insamlande af de lägre djuren; vi kommo öfverens om att vidare korrespondera härom, emedan vi nu endast hade några minuter att samtala, förr än tränerna åter sattes i gång och vi reste hvar åt sitt håll: Denna del af Lilla Namaqualandet utgöres, då man kommit några mil från kvsten, af låga bergskedjor och mellan dem jemna sandslätter, der enda växtligheten är risiga buskar. Af dessa har iag hittills endast observerat en art med blad; denna buske liknar hagthorn, men har ej taggar. En art, kallad mjölkbuske, är här mycket allmän; om man afbrys ter en qvist, utrinner en ymnig hvit saft; af denna och en art larver, troligen någon fjärilslarv, som sönrderkrossas i skalet af ett strutsägg och blandas med saften, förgifta bushmännen sina pilar. På sandslätterna här finnas en mängd ter: mitboningar, de äro gjorda af sanden, den termiterna på något sätt sammanbinda så fast, att man med en sten får slå mycket hårdt derpå innan den går sönder. Under hela färden denna dag såg jag endast två blommor, en fjäril, en hök och några småfåglar. En vacker gul ödla, med en teckning lik ett brunt täcke öfver ryggen, lekte i sanden då vi passerade förbi, utan att låta, sig störas antingen hade hon något byte. eller var hon sysselsatt med någon lek, ty sanden yrde om henne. Bland hottentotterna finnas rika män, som ha stora odlade farmer uppe bland bergen gamt ända till 1,000 kreatur. Många ha full. komligt europeiska drag och äro lika hvita som vi; troligen äro dessa ättlingar af hvita män, Kl, 6 på aftonen nedgick solen och vi reste i det vackraste månsken till kl. 9, då vi anlände till Annoes och togo in der hos enda handlanden, kapten Es Jons i hang hus; som innehåller butik och två rum och är uppfördt af brädlappar från de packlårar hvari hans varor ditkommit. Taket är af segelduk och fönstren äro öppna gluggar med en trälucka för att stängs om natten. Den 10 april kl. 6 på morgonen stego vi upp, och efter intaget kaffo red hr. Bergwall öfver till Kofontän och jag gick uppåt borgen i hopp att möjligen få rätt på någon orm, hvaraf här skall finnäs stor rikodom 3 men det är oj nu rätta årstiden att finna dem, dertill äro oktober, november: och december bästa tiden i hela södra Afrika, Do enda:nsturalior jag här kunde samla voro några arter lafvar från bergen, Som jag hvarken egde hammare eller mejsel, emedan allt sådant gått till VWalviseh Bay, hade jag mycket arbete att med stenar lössiå några bitar af bergen för att komma åt lafvarne. Med kikare såg jag på långt afstånd en fläck; som lyste röd; jag gick dit i tanke att få några blommör, men framkommen -fann jag en mycket liten; cinobarfärgadlafart och lyckades efter Jångt ar bete att få några vackra profver deraf; Klockan tolf på dagen skulle jag med-vagn begifva mig med våra lättare effekter till Kofontän, 14 mil från Aunoos; jag fick.dock väntå på mulorna, så att vi ej kommo ut förr än kl. 3 e m. En officer i grufkompaniots tjonst, hr Dreyer, en broder till hotellvärden och handlanden Dreyer i Port Nolloth; gjorde mig sällskap, emedan hansridhäst hade sprungit bort. Till em sådan färd begagnasren bröd, mycket stark vagn med tält öfver, till skydd mot solen; och-under detta ligger man på en halmmadrass, så beqvämt som:den ojemna vägen och vagnens skakningar medgifva. Dragarne utgöras af åtta mulåsnor, förspända två och två i hvarje spann. Ea man för tönmarne och ex annän sköter piskorna, hvilka äfven äro två, som ombytas huru det bäst lämpar sig; den ena piskan är helt kort meden tjock snärt af dubbelt läder, den andräsär sett långt bamburör med -en ännu längre snärt, hvarmed man kan nå de: främsta spannen. .Den djupa sandan och da dålisa söndarkärda och hackiga