Dagens Nyheter – 18 juni 1873, sida 2

-— 403 git upp.och satt vid: ett: rikligt: frukostbord, afyaktande sin kamrats återkomst: Medan ; han. . väntade, öfverlemnades. sig, enligt sin vana, åt djupsinniga betraktelser. — Vid alla.gudar och gudinnor! sade ham till sig sjelf; det är ändå .en herrliglottiatt vara tjugu år gammal! Se bara på denne hygglige Raoul, hvilkens hjerta: alla qvinnor belägral Och dock: ---om man . betraktar: saken ur rätta synpunkten, är en fast. vänskapsom bjudes:af en, man vid min ålder, hundra gånsger att föredraga; frarför en; flickas -lifliga, men snart öfvergående ömhet!: Monsdieu!-i stället för. att glädjas öfver Raouls -framgångar, börjar jag nästan afundas honom! dem, tror: jag...Fy, Meurevert! sådant duger ej. En enda tanke — och detta bevisar, huru svaga menniskorna ändå äro. under hvarje period af sitt lif. — kastar en skugga öfver min lycka. Alltsedan jag såg. Lebhardy i går afton; hår Dianas bild oupphörligt föresväfvat mig: Jag ser den stackars flickan gråtande; -ett offer för .den : svartaste förtviflan! — Hvad tusan skulle det tjena tillsatt hona lät sig beröfvas godset Tauve? Det bade ändå något värde ... Noj, jag gör henne. orätt. Det är fullkomligt säkert att, om. hon också egde: kristerihes tets ala rikedomar, skulle hon-icke ett enda ögonblick tveka att dela dem med Raoul; men åvandra sidan: är det.like säkert; ätt hon-ingenting har; och derför måste medlidandet vis ka för grundsatserna, ömheten underordna sig