Dagens Nyheter – 16 juni 1873, sida 2

oo — RA — För hvilkens räkning anhåller, ni om min bjolp?. Fed en stackars oskyldig varelse — en god risten,. genmälde. mannen. Min -hustru är döende; Himmell — tiden flyr! —-känske är hon radan död — min snälla -Katarinal Den okändes röst uttryckte en så djup och bitter, sorg, att Raouls misstankar hastigt. skingrades — Min herre, sade han, förfoga. öfver. mig efter behag; jag ställer mig helt och hållet till. er tjenst. Om pi vill missbruka min menniskovänlighet och lockar mig i fördetfyet, skall himlen straffa er. . Jeg: vill emellertid heldre. utsätta. mig föratt-bli förrådd än vägra att bistå.en medmenniska; som bshöfyer min hjelp. Hvilken fara hotar er hustru, och på hyad:sätt kan jag tjena: er? — Ah! frukta intet; jag är den beskedligaste och hederligaste själ. ni någonsin skulle kunna råka. Jag har aldrig förnärmat någon. lefvande yarelse, icke en mask en gång: Kom med mig. — kom! Mannen tog Raoul i handen och begyrte springa med otrolig hastighet; efter förloppet af några minuter stasnade de utanför ettmindre boningshus. Raoul märkte att porten stod på vid gafvel. — Min herre, .sade den okände, vill ni, medan jag sysselsätter mig med min älskade Katarina, skyadsamt ,begifra ere till iBel-Esbat