Dagens Nyheter – 14 juni 1873, sida 2

VOR — uppfattning af era pligter, skall jag utan invändning låta er gå härifrån, för att uppsöka en herre, hvilken vill vara nog nådig att låta Big betjenas af er; vi skola då skiljas för stt aldrig mera träffas... Hans mejestät Henrik TIL lefver endast för herrar Joyeuse och VEpernon ; utom dessa två obetydligheter existerar intet för honom. Folket är i hans ögon blott en samling af tjenstebjon, som-arbeta i sitt anletes svett, för att åstadkomma medel för den kungliga praktens upprätthållande; adeln ett upproriskt parti som icke kan nog mycket hånas; äran ett ord, som i sig endast innefattar begreppen vedermödor och faror. Vill ni veta, på hvad sätt Henrik af Valois använder sin tid? Han sysselsätter sig med att. diskutera den eller den parfymens egenskaper, eller ock den mer eller mindre goda smak, hvarom den eller den nya drägten bär vittne. Han stryker sin gemåls halskragar, kläder sina gunstlingar, kammar sina hundar, äter konfekt och sockrade frukter. Henrik af Valois är: en stor konung, chevalier! Jag förstår fallkomligt den beundran, som ni hyser för honom. Sådan är denne konung, Fränkrikes — hvad säger jag? — kristenhetens ärofullaste prydnad! Den sköna okända tystnade. Elden, som nyss flammat i hennes ögon, försvann. Det föraktfulla leendet förmärktes icke mera i hennes drag, och rösten var mild och låg, då hon efter en stund fortsatte: