Dagens Nyheter – 14 juni 1873, sida 2

-—000 — Förlåt, chevalier Sforzi — jag ber er innerligt -derom —att jag för ett ögonblick låtit mig hänföras af miva känslor. Jag älskar rättvisan och äran med en sådan passion, att då jag kom att tänka på det elände och der skam, som detta olyckliga land; måste underkasta sig för. sin konungs skull, kunde jag icke återhålla de rop af harm och förtviflan, som sökte bana sig väg, ur djupet af mitt hjerta! Må vi så fort som möjligt sluta detta gagnlösa. samtal. Ni är icke dena man, jag trodde er vara; och hvilken jag ville bereda tillfälle att förvärfva en ovansklig ära. Raoul, gom dock icke var fullkomligt medveten om allt hvad som försiggick i hans inre, kände sig ytterst förödmjukad. Hela hans ärelystnad hade med ens blifvit väckt och talade högt till både hans förstånd och hans hjerta. — Min fru, sade han, jag lemnar åt framtiden att ådagalägga, huru oriktig den mening är,, göm mi bildat er om mig; men tro mig, då jag säger, att äfven jag älskar äran högre: äd allt annat! Äfven jag drömmer om stora bragder. De högre uppsattes obefogade makt har tillskyndat mig blott alltför mycken sorg ; jag har förolämpningar att hämnas, grymma oförrätter att straffa! Min fru, jag ber er ännu en gång afgifva en bestämd försäkran, att ni, om jag ställer min vilja och hela min varelse till er dispositioa, aldrig skall ålägga mig att