Dagens Nyheter – 13 juni 1873, sida 1

Raoul, hvilkens nyfikenhet blifvit retad i allra högsta grad, lät icke säga sig detta två gånger. Kommen i;öfre våningen, infördes han i en rymlig tambur, hvars fyra väggar voro beklädda med gyllenläder, så att hvarken dörrar eller fönster syntes. — Chevalier, sade vägvisaren, min vördade herrskarinna önskar att ni, innan hon mottager er, skall lofva dels att låta er föras härifrån på samma sätt som ni kommit hit, d. v. 8. med förbundna ögon och beledsagad af mig; dels att ni ej, sedan ni återvändt till ert hotell, skall göra något försök att taga reda på det hus, der ni vistats i hennes sällskap; dels ock slutligen att ni icke för någon menniska, eho det vara må, skall omtala hvad som kommer att försiggå under det möte, hon nu beviljat er. — Jag går in på dessa vilkor, svarade Raoul; Han hörde en nyckel vridas om i ett osynligt lås, en lönndörr öppnades, och Sforzi öfverväldigades af beundran och förvåning öfver det oväntade och sällsamma skådespel som tedde sig för hans blickar. Han såg framför sig en boudoir, hyars väggar och möbler voro beklädda med svart sammet, öch som svagt upplystes af en liten i taket hängande silfverlampa, som spred ett rödaktigt sken öfver rummet. En mjuk turkisk matta — på den tiden var en sådan lyx nästan okänd i Frankrike — betäckte golfvet.