Den trettonde juni för femtio år sedan, då som i år er fredag, var för Stockholms invånare en festdag. En stor del af stadens befolkning jemte en mängd resande från landsorten voro då församlade å Djurgården vid Manilla för att mottaga den unga kronprinsessan Josephina, hvilken, åtföljd af drottningen, Carl Johans gemål, som flera år varit borta från Sverige, då anlände till sitt nya fosterland och landsteg vid Manilla holme. Detta skedde kl. omkring 7 på afton. Kronprinsessan hade på linieskeppet Carl: XIII gjort öfverresan från Tyskland. Dagen, säger en samtida skildrare, var en af de vackraste Bom någonsin uppgått öfver nordens horisont i juni månad, d. v. s. den vackraste man i verlden kan föreställa sig. En oafbrutet klar himmel och ett beständigt lugn, endast på morgonen af svaga väderfläktar något stördt, gjorde väl hettan mycket stark, den var likväl iogalunda qväfvande och odräglig. Det var solsken öfver alla marker, solsken i alla sinnen.4 Den tafla, som Djurgården och segelleden omkring Blockhusudden yid detta tillfälle företedde, skildras såsom obeskrifligt liflig. Färden gick från Manilla i vagn öfver Djurgårdsbrunn; Sder brunssällskapet hade smakfullt dekorerat uppfarten och ställt sig i haio på båda sidor om vägen,4 öfver Lådugårdsgärdet och Bellevue-parken till Haga, der under hela vägen trupperna i det sammandragna storlägret paraderade.; Vid Haga