Dagens Nyheter – 12 juni 1873, sida 2

-— ö0Dd säker om utt ni ej skulle vara i stånd till att begå en skamlig handling, och dock darrar jag vid tanken på den farliga bundsförvandt, till hvilken ni står i begrepp att sluta er, Var på er vakt — donna qvinva är begåfvad med en oemotståndlig förförelssförmåga. Jag upprepar änru en gång: var på er vakt! Synnerligen introgserad af hvad fröken dAssy vu yttrat, funderade chevaliern på huru han skulle framställa sina frågor, för att erhålla rågot fullständigare upplysningar angående sin kemlighetsfulla beskyddarinnag förhållanden, då lilla Henriette vaknade och gjorde ett slut på samtalet. — Kära mamma! utropade barnet, kyssande sin moder, jag har haft ena så skön dröm. — Hvyad har ri då drömt om, min älskling? frågade hennes moder. — Jag drömde att jeg var i Louvren uti ett rum, förgyldt från golf till tak. Konungen höll mig i sitt koä, kallade mig sitt barn och bjöd mig allehanda rara frukter. När jag blifvit stor, skall ni låta mig komma till bofvet — skall ni icke, mamma? — Aldrig! aldrig; utropade fröken SAssy med ett obeskrifligt uttryck af förskräckelse i sin röst, och i det hon nästan konvulsiviskt tryckte den lilla flickan mot sin barm. Sforzi steg upp för att taga afsked. — Herr Btforzi, yttrade fröken dVAssy, jag hoppas att snart få återse er. Emellertid