f le fer sacrd. Genom denna Cheliga eld värmer hon åskådaren; han elektriseras; han följer med oöfvervinnerlig sympsti hennes glädje och hennes sorger; han ser, i hvilka situationer hon än befinner sig, städse icke skådespelerskan, utan den person hon föceställer. Det är sanning och natur i hennes uppträdande. Hon är Syrsan, hon är Jane Eyre, hon är den unge Rochelieu, hon är Evelyn, men på scenen aldrig Magda von Dolcke. När härtill kommer att fröken Dolcke är begåfvad med ett ansigte, som i högst ovanlig grad förmår uttrycka känslornas starkare eller svagare skiftningar utan att musklerna behöfva forceras, och att hela hennes spparition är intagande, så inges lätt att hon icke kunnat annat än göra en så stor lycka som man under ett par månader varit vittne till. Den andra hufvudrollen i stycket, svärmodrens, innehafves af fru Almlöf och utföres med värdighet — man kan gerna säga med för mycken sådan. Mrs Meddleton är Sen hyenaX, säger hennes måg, men detta märkes icke af någon annan. Med starkare färgläggning af denna sida af karakteren skulle hernes dotters och mågs handlingssätt framstå begripligare. Fru Almlöf har i allt fall skördat bifall, men vi tro att publiken skulle gifvit ännu mera deraf åt denna sin firade skådespelerska om hon lätit ännu tydligare se att den stackars hr Howard verkligen icke kunnat annat än fly hennes närhet. Öfriga roller gifvas godt. I afton tager fröken Amanda Nerman afsked från teatern för att gå till det enskilda lifvets glädje och pligter. Ingen, som något oftare besöker de kungliga teatrarne, behöfver erinras om det behagfulla och intagande sätt, hvarpå fröken Nerman genomgått sin betydande repertoar. Teatern gör en särdeles känbar förlust, då hon lemnar den, och publiken en lika stor. Låtom oss se henne i afton för att uttrycka vårt tack och vår saknad! De kungliga teatrarnes repertoar för de återstående speldagarne upptsger: Stora teatern: Måndag, fröken Nermans afskedsrecett, då det roliga lustspelet SlägtingarX — gifves, hvarförutan fröken Basilier och hr Willman biträda med hvar Bin nummer; tisdag, Gringoire och Nirnbergerdockan (med fröken Strandberg); onsdag, Hugenotterna; torsdag, Brölloppet på Ulfåsa till förmån för hr G. Dahlqvist. Detta är sista representationen före hösten å denna teater. Dramatiska teatern: Tisdag, En liten skatt och en kopp te; onsdag, Stolthet mot stolthet. Detta blir sista representationen innevarande spelår. Nästkommande fredag, den 13 dennes, gedan de kungliga teatrarne stängt sina portar, gifva fröken von Dolcke och hr. Hanson tillsammans en dramatisk föreställning å Mindre teatern. Det är en beneflce, som publiken skänker två artister och som förmodligen blir god. Det stycke som valts är Jane Eyre, i hvilket fröken Dolcke har den förnämsta bland de roller man här sett henne uti. På en för henne ny scen skall det blifve intressant att so henne; vid ombyte af plats uppstå ofta förändrade nyanser i framställningen. Hr Hanson skall spela Rochesters roll, som han förr gjort i landsorten. Det kan ju icke väntas att hr H. skall göra den som hr Swartz, men det är mycket möjligt, enär rollen ligger särdeles väl för hr Hanson, att han på sin väg kan komma till ett godt mål, och rollen får i hans hand nyhetens och omvexlingens behag. Till detta fröken Dolckes afskedsuppträ dende fisnas biljetter (å 2 rår) att tilgå i hr Lundquists musikhandel (Malmtorgsgatan). Operans högt förtjente förste tenor, hs Arnoldson, har i torsdags med kungl, teaterdirektionen afslutat ett fördelaktigt kontrakt om engagement på fem års tid. Från Grennatrakten skrifves till red. af D. N. den 6 juni: Vi hafva här nere i Småland den mest ancvanäma vädarlek aå att (dot värar vå