Dagens Nyheter – 9 juni 1873, sida 2

ligt mycket godt för fosterlandets framtid. Teatrarne. I värme såväl som i kyla fortfer En liten skatt att i det närmaste fylla Dramatiska teaterns salong. Den lilla skatten är en fransk komedi, men hör på hvilka öden denna genomgått! Hvarifrån intrigen hemtats, ha vi ej lyckats uppdaga. De der teaterförfattarne tala icke gerna om yrkets hemligheter. Scribe och Målesville — berömd flrma — ha af den intrigen på sin tid gjort att tvåaktsstycke med titel: la petite soeur; Anicet Bourgeois och Decourcelle — också ett välbekant bolag — gjorde af densamma en annan pjes i 3 akter som de kallade la Joie de la Maison. Dessa båda pjeser bearbetades af mamsell L. Granberg (fru Stjernström) för svenska scenen; hon kallade sitt opus för Celine, och det gafs om våren 1858 på Mindre teatern (nuvarande Dramatiska) 16 gånger. En tysk hade ock fått fatt i Anicet Bourgeois och Decourcelles Joie de la Maison samt behandlat den efter sitt hufvud. Den gafs på tyska teatrar under namnet Durchgesetzt oder En kleiner Demon och denna bearbetning öfversattes af mamsellerna Natholio och Bertba Spanier samt gafs under titeln: En liten demen på Humlegårdsteatern i juni 1860 nio gånger. Till England öfverflyttades la Joie de la Maison af en br Harris, som kallade styc: ket the little Treasure (den lilla skatten). En dansk, F. Thomsen, upptäckte denna bearbetning och öfversatte den på sitt språk, och så gafs denna komedi af obekanta urfäder i Danmark såsom Gertrude eller En lille skatt. På denna omväg, från Frankrike via England och Danmark kom stycket, gerom en af Sveriges mest produktiva öfverflyttare af dramatiska verk, br F. N. Berg, om igen till Sverige under det namn: Za liten skatt, som det ännu bör. Det gafs på operan 1861—62 fem gånger och har, återupptaget på Dramatiska teatern, nu gått fyra gånger på fem dagar. Fabeln i denna komedi, hvilken så många länder ansett ega större intresse, än vi lyckats deri upplaga, är den att en hr Howard för 12 år sedan beslutat lefva skild ifrån sin fru och dotter, emedan hans svärmor, aom vistas i hans hus, gör lifvet för mycket bittert för honom satt uthärda, Hans dotter, Evelyn, får vid 16 års ålder veta detta förhållande och besluter att återförena fader och moder. Det lyckas henne — på hvad sätt vilja vi icke säga för att ejiförväg gifva lösning på gåtan åt dem som ämna se pjesen. Evelyns roll spelas af fröken Dolcke. Här har förut endast fälts ett och annat kort omdöme öfver denna skådespelerska, hvilken så sällsamt ryckt till sig Stockholms starkaste sympatier — vi säga sällsamt, emedan hon utför sina roller under den ogynnsamma omständigheten att hon talar ett fremmande språk, hvilket, hur stora förtjenster det i öfrigt än må ega, icke låter riktigt välklingande i svenska öron och vanligen icke heller för mängden af stockholmare är i allo förståeligt. Våra kolleger här hafva ofta och utförligt gjort rättvisa åt fröken Dolckes förtjenster: Främst bland dessa stå de som äro nyckeln till hvarje stor framgång i verlden: att fröken Dolcke städse ger hela sin själ och att bon besitter en mindre vanlig energi, eom ofta framskymtar under det bshagliga täckelset af vacker qvinlighet. Hon beherrskas af inspirationens förtärande glöd; och vi tro oss ej göra ett misstag då vi förmoda att i gruaden tragedien är hennes egentliga fält. Det fins hos henne hvad BSergell kallade dst tusan djeflaX, hvad andra här kalla snille, hvad fransmannen på sitt elegäunta språk benämner