-— 339 —— gig tyglarne, så att hästen kom så nära vägs gen som möjligt; dock observerade ban icke, att han placerade sig till höger om ryttarne. — Mordieu! utropade en ung man vid omkring tjuguåtta års ålder, som red i spetsen för skaran; det måste finnas två konungår här i Frankrike! — ty jag känner ingen man i detta rike, förutom hans majestät eller bertigen af Anjou eller herrarne af Guise, alla för tillfallet frånvarande, som har rättighet att ställa sig till höger om mig. — Såvida icke den fruktansvärde Bussy TAmboise händelsevis skulle ha åter uppstått ur gin graf, anmärkte en af herrarne skrattande. Den unge man, som Sforzi ofrivilligt syntes ha förnärmat, upptog icke väl detta skämt. — Min herre, svarade han med köld, seig. neur Bussy visste väl att mitt svärd inga lunda gaf vika för hans; och ehuru vi vore fiender samt han vid flera tillfällen gifvit tills känna sitt beslut att utmana mig på duell, fann han dock rådligast att icke reta mig, utan visade mig den mest utsökta artighet. Ett nästan omärkligt leende öfverfor den andre hofmannens anlete, men han teg. Den unge man, som skröt med att ha varit fruktad af herr de Bussy, den farligaste duellant på denna tid, tycktes, såsom vi redan nämnt, vara ungefär tjuguätta år gåmmal, Hans ansigte, hvars drag voro ytterst fina,