Dagens Nyheter – 6 juni 1873, sida 1

ens samma nu. Justitiestatsministern, som i april, ehuru han visserligen gifvit med sig betydligt, sade sig hålla hårdt på indelningsverket, yttrade helt nyligen den 15 maj sin beredyvillighet att när som helst låta indelningsverket fara, blott han fick något annat dugligt i stället. Ecklesiastikministern yttrade vid 1871 års lagtima riksdag följande): 4Här har blifvit eder förespeglad en alls deles ny och ovanlig ära, som skulle stå att vinna genom det omedgörliga fasthållandet af indelningsverkets aflösning ; men helt visst är denna ära lika falsk, som den är olik den, hvilken bondeståndet förskaffade sig vid 1812 års riksdag; och tillade vidare: helt säkert skall icke lång tid förgå, inr nan vi alla skola känna bestämdt och klurt, huruvida dessa tre dagars ihärdiga och allvarliga öfverläggning varit en storartad prolog till det herrliga skådespelet af ett folk, som reser sig upp för attförsvara sig, eller till det hvardagliga spektaklet utaf en seger, vunnen af ett särskildt utskott ikop med ett enskildt intresse. Civilministern yttrade vid urtima riksdagen angående ministrarnes åsigter följande): — SMed tillfredsställelse kafva de ock funnit, att denna deras uppfattning af frågans stora vigt och betydelse delats utaf den upplysta meningen i landet, Pressens organer, med några få undantag, hafva ock uttalat sig ull förmån för en sådan uppfattning; och pressen, hr talman! är i det moderna samhället en makt. Den nuvarande rådgifvarepersonalen måste under sådana förhållanden vidhålla sin uppfattning såsom riktig, äfven med äfventyr att af det ofosterländska gris net utmålas och stämplas såsom en samling fantaster, hvilka endast trakta efter det förs sta bästa tillfälle att inveckla landet i krig; och tillade vidare: Icke må majoriteten inom denna kammare invagga sig i den för reställningen, att den skulle kunna förverkliga sitt nu uppställda program att upphäfva indelningsverket och sälunda dvägabringa den förutsättning, hvarunder den vill medgifva en utvidgning af den allmänna värnes pligten. Då ingen af dessa båda herrar funnit för godt att taga till ordet vid de märkliga debatterna i kamrarne den 15 och 16 maj, under hvilka krigsministern på följande sätt yttrade sig: Jag har vid genomläsandet af det utskottsbetänkande, som nu utgör föres mål för kammarens pröfning, hvarken uti det motiv det innehåller eller den framställs niog hvarmed det slutar funnit någonting, som skulle kunna förbindra konungens rådgifvare tillstyrka k. m:t att verka i det syfte, som med den ifrågavarande skrifvelsen afses; så får man väl, i likhet med det gamla ordspråket den som tiger han samtyckerX, antaga att äfven de förändrat åsigter och sålunda ömsat skinn. Att samtliga de herrar, hvilka med wundantag af utrikesministern br Björnstjerna och krigsministern Weidenhjelm, voro med om den urtima riksdagen, och då på grund af dess beslut gjorde strike (såsom vi vilja minnas ett par veckor), nu icke blott sjelfva acceptera utan af en hel del folk anses kunna acceptera riksdagens nyss fattade beslut, hvilket just är grundadt på nämda urtima riksdags uttalanden, måste anses ådagalägga ej blott att det parlamentariska styrelsesättet i vårt land ännu är allt) Se andra kam. prot., del 8, pag. 448. ) Se andra kam. prot., pag. 138—139.