Dagens Nyheter – 31 maj 1873, sida 2

vv lagar. Skulle fnitt ord och mitt svärd ickö förmå skydda de förtryckta och Bestraffå förtryckarne, skall jag inför tronen framlägga mina klagomål. Jag skall vända mig till konungen! — Gör det, chevalier! utropade Diana med entusiasm. En aning säger mig, att himlen skall väleigna era bemödanden och låta er komma med seger ur den ärofalla striden. — Jag vet inte, om denna strid skulle kunna blifva af något gagn, inföll Maurevert; men hvad jag fullt och fast tror, det är att densamma aldrig ens skall komma att börja, såvida herr de Sforzi längre fortfar att språka med er, i stället för att sätta sig i säkerhet, medan sådant ännu är möjligt. Ni kan vara viss om att, innan en timme förflutit, ha vi markisen här. i — Men om jag lemnar detta ställe, utbrast Raoul, hvad skall det då bli af er, Diana? Om herr de 1a Tremblays skulle få veta att niär här! Gad! blodet kokar i mina ådror vid blotta tanken på en sådan olycka! — Herr chevslier, sade Lehardy, som hittills förblifvit tyst, jag tviflar icke på att det skall lyckas mig föra min unga, högt värderade matmoder till Paris, der hon sedan kan lefva tryggt i sin tante hus. — Till häst, til häst! ropade Maurevert. Hvarje ögonblick, som nu förgår, är värdt lika mycket som eljest ett år af er lofnad, Till häst, ohevalier; tiden hastar!