Dagens Nyheter – 28 maj 1873, sida 1

det angeläget att vinna fullständig klarhet i denna sak, så att man får veta huruvida man inom statsrådet kommer öfverens ej blott om de ord som skola begagnas, utan äfven om tonvigten, med hvilken de framföras. Trontalets strof om armåfrågan uttalades nemligen i sjelfva accentueringen på ett sätt som, ifall denna accentuering var på förhand öfverenskommen, ger en helt annan färg: åt talet än detta skulle haft, derest betoningen endast berott af en tillfällig röstens höjning hos den talande. Litet hvar torde ihågkomma huru konung Karl den femtonde i ett af sina trontal förklarade att indelningsverket skulle orubbadt qvarstå till sina grunder och huru han lade en särdeles stark tonvigt på ordet orubbadt, men man vet äfven hur pass orubbadt detta indelningsverk blef i det af krigsministörn Abelin till urtima riksdagen framlagda armåförslaget. Då konung Oskar den andre nu förklarade sig berättigad att räkna på riksdagens allvarliga medverkan till vinnande af en i verkligheten tillfredsställande lösning, påminte det manr, hvarå orden berättigad ock allvarlig samt för öfrigt hela strofen utsades, i hög grad om det sätt, på hvilket konung Karl sjöng indelningsverkets svanesång (ehuru han sjelf nåturligtvis betraktade frasen såsom någonting helt annat än en svanesång). Vest le ton qui fait la chansonX, heter det. I sig sjelf innehåller den åsyftade strofen ingenting annat än hvad som gerna kunde sägas, ty det faller af sig sjelft att då man uppgifver indelningsverket vill man ha någonting annat och nöjaktigt i stället. Men betoningen tycktes afse att imponera på en del af riksdagsmäfinen, och en viss verkan gjorde den onekligen, men ingalunda den möjligtvis påräknade: Hvarken kråäftyttringen om indelningsverkets orubblighett eller krafthandlingen med urtima riksdagen ledde till resultater gom manä till efterföljd. Framtiden skall nog visa att konung Oskar den andre handlar visare uti att ställa sig i spetsen för den rörelse; som pågår till vinnande af ett enkelt och alla samhällsklasser lika drabbande skatteväsen, än om han skulle göra sig till ett uttryck af det mer eller mindre koncentrerade missnöje öfver nämde riksdagens tendens, hvilket mullrar på bottnen af vår byråkrati, den der här sina starkaste försvarare inom den nuvarande konseljen. De förklaringar som afgåfvos näst före den stora sakens afgörande i kamrarne ha emellertid numera fått en mera oviss betydelse och-man är berättigad att se tiden an, innan man gör sig viss om att man från CKongl. mej:t4 har att vänta ett verkligt medhåll. : Af så mycket större vigt är det derföre att förslag: blir framlagdt redan för nästa riksdag, såsom den -nu upplösta riksdagen begärt, så att ställningen må blifva full: komligt klar.